Rättspraxis

Den mest betydelsefulla delen av rättspraxis inom arbetspensionssystemet består av beslut av försäkringsrätt och besvärsnämden för arbetspensionsärenden. Dessutom finns det ett urval av EG-domstolens beslut som handlar om arbetspensionssystemet och viktiga beslut och utlåtanden av Pensionsskyddscentralen om tilllämpningen av arbetspensionslagarna för den privata sektorn.

Arbete som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om pension för arbetstagare

Sammanfattning

B yrkade ändring i Pensionsskyddscentralens beslut enligt vilket As arbete hos Firma B under tiden 15−31.10.2017 har ansetts omfattas av tillämpningsområdet för lagen om pension för arbetstagare (ArPL).

Enligt B hade han och A inte ett arbetsförhållande. Andelslag Y förmedlade en chaufför till hans bil och gav honom i förväg information om att Y sköter om inhoppare och behövliga betalningar enligt lagen om pension för företagare (FöPL) och ArPL samt övriga lagenliga betalningar för lättföretagare.

TELK förkastade B:s besvär.  Ärendet avgjordes genom omröstning (3-3). Enligt de avvikande åsikterna var B som företagare då han arbetade för Firma B.

En arbetsgivare är skyldig att för sina arbetstagare ordna och bekosta pensionsskydd enligt denna lag för arbete som utförts i Finland, om inte något annat föreskrivs nedan. Arbetstagaren är skyldig att delta i bekostandet av sitt pensionsskydd med en arbetspensionsförsäkringsavgift.

Med anställningsförhållande enligt ArPL menas sådant anställningsförhållande som grundar sig på arbetsavtal enligt arbetsavtalslagen 1 kapitel 1 §. Lagen gäller inte anställningsförhållanden i vilken arbetsgivaren betalar i denna lag avsedd arbetsinkomst till ett belopp av sammanlagt mindre än 58,19 euro per kalendermånad i nivån för år 2017.

Enligt 1 § arbetsavtalslagen tillämpas denna lag på ett sådant avtal (arbetsavtal) genom vilket en arbetstagare eller arbetstagare tillsammans som ett arbetslag förbinder sig att personligen utföra arbete för en arbetsgivares räkning under dennes ledning och övervakning mot lön eller annat vederlag. Denna lag skall tillämpas fastän vederlag inte har avtalats, om det framgår av fakta att avsikten inte varit att arbetet utförs utan vederlag. Enbart det att arbetet utförs hemma hos arbetstagaren eller på en plats som arbetstagaren valt eller att arbetet utförs med arbetstagarens redskap eller maskiner utgör inte hinder för tillämpning av lagen.

A har ansett att han varit bemanningsanställd hos andelslag Y då han körde Bs lastbil. TELK konstaterade att i ett bemanningsanställningsförhållande finns tre parter: arbetstagaren, bemanningsföretaget och användarföretaget. Bemanningsföretaget är arbetstagarens arbetsgivare och betalar arbetstagarens lön. Användarföretaget är den under vars ledning och övervakning arbetet utförs. B och andelslag Y har ansett att A har arbetat som så kallad lättföretagare då han kört Bs bil och det i ärendet inte erhållits sådan utredning enligt vilken man kunde dra slutsatsen att A hade varit bemanningsanställd.

Vad gäller det som andelslag Y och B framfört konstaterade TELK att lättföretagande inte definierats i lagen. Arbetsgivaren ska försäkra arbetstagaren enligt ArPL på basis av stadganden gällande tillämpningsområdet i ifrågavarande lag. En förtagare bör ta en försäkring enligt FöPL om företagarverksamheten uppfyller förutsättningarna i ifrågavarande lag.

TELK konstaterade att A i sitt arbete som chaufför inte verkat som företagare utan i anställningsförhållande. Arbetet måste anses ha utförts för B och åt A har för arbetet betalats vederlag. B har också haft möjlighet att leda och övervaka As arbete på sådant sätt att förutsättningarna i arbetsavtalslagen uppfylls. På dessa grunder ansåg TELK att A under tiden 15−31.10.2017 har utfört arbete i sådant anställningsförhållande som avses i arbetsavtalslagen och som omfattas av ArPL. 

TELKs beslut har vunnit laga kraft. 

Lagrum

1 §, 2 § och 4 § lagen om pension för arbetstagare