Arbetslivspension

Enligt det överklagade beslutet har A inte rätt till arbetslivspension eftersom hans tid i arbetslivet inte har uppfyllt kravet i lagen om en minst 38 år lång yrkesbana i ansträngande och slitsamt arbete. Enligt beslutet har frånvaroperioder i arbetslivet medfört att arbetet inte kunde anses vara arbete i huvudsyssla under ifrågavarande år.

TELK konstaterade att enligt pensionsansökan och registeruppgifterna har A under sin tid i arbetslivet haft frånvaroperioder i arbetet på grund av sjukdom och permittering. Enligt registeruppgifterna har längden på As yrkesbana varit över 42 år. Enligt ansöknings- och registeruppgifterna har han haft över en månad långa frånvaroperioder i arbetet åren 1982 (35 dagar), 1983 (54 dagar)1993 (44 dagar), 1994 (69 dagar), 2008 (1,5 månad), 2009 (3 månader) och 2016 (6 månader).

I det ifrågavarande ärendet är det centrala vilken betydelse ovannämnda frånvaroperioder ska tillmätas då man bedömer huruvida 38 år i arbetslivet uppfylls.

Enligt lagens förarbeten (regeringens proposition 16/2015, detaljmotiveringarna till 53 a §) när det bedöms huruvida kravet på 38 år i arbetslivet uppfylls, ska i regel de registeruppgifter om arbetstagarens arbete och försäkring som samlats i arbetspensionssystemet användas. Således baserar sig bedömningen av tiden i arbetslivet i regel enbart på registeruppgifter som samlats i arbetspensionssystemet. Om tiden i arbetslivet inte klarnar på basis registeruppgifterna, kan tiden i arbetslivet bedömas utifrån arbetstagarens årsinkomster. I oklara fall ska registrerade inkomstuppgifter användas vid beräkning av tiden i arbetslivet på så sätt att det som helhet bedöms huruvida arbetstagarens registrerade inkomster motsvarar inkomsterna för den tid i arbetslivet som angetts eller de för branschen typiska inkomsterna. Om tiden i arbetslivet inte klarnar utifrån registeruppgifterna och årsinkomsterna, kan inkomstuppgifterna också jämföras med de arbetsintyg och motsvarande redogörelser som arbetstagaren lagt fram med tanke på utredning av tiden i arbetslivet.

För att arbetet ska kunna betraktas som ansträngande och slitsamt på det sätt som förutsätts i fråga om arbetslivspension, ska arbetet vara en huvudsyssla. I bedömningen kan inkomster enligt tiden i arbetslivet eller inkomster som är typiska för branschen beaktas, med utnyttjande även av statistik över lön för ordinarie arbetstid. Statistiken över lönen för ordinarie arbetstid beskriver inkomstnivån för heltidsarbete. Om arbetet i övrigt är ansträngande och slitsamt, men arbetstagaren inte har haft arbetet som huvudsyssla, kan arbetet som helhet bedömt inte anses vara så ansträngande och slitsamt att det uppfyller det berörda kriteriet.

I förarbetena har vidare konstaterats att till tid i arbete ska utöver moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning räknas sådana kortare frånvaroperioder på grund av sjukdom eller permittering som arbetstagaren haft under anställningsförhållandet samt kortare frånvaroperioder utanför anställningsförhållande vid tillfällig arbetslöshet. Kortare frånvaroperioder ska kunna godkännas som tid i arbete i de situationer där frånvaroperioderna inte har medfört betydande avvikelse i de arbetsinkomster respektive år som framgår av registren jämfört med inkomster enligt tiden i arbetslivet eller branschtypiska inkomster.

TELK konstaterade att det i lagen inte har fastställts vad som menas med kortare frånvaroperioder. Å andra sidan borde arbetet vara en huvudsyssla, alltså åtminstone regelbundet, på heltid och med inkomster som är typiska för branschen.

TELK har i sitt beslut som avgjorts i förstärkt sektion TELK/1504/3099/2018 (beslutet har vunnit laga kraft) ansett att en frånvaro om högst en månad kan godkännas som tid i arbete om det årligen finns endast en sådan period. Om det på årsbasis skulle finnas flera frånvaroperioder under en månad kunde de godkännas ifall längden av frånvaron skulle underskrida två månader.

TELK konstaterade att på basis av registeruppgifterna är det i sig ingen oklarhet gällande As tid i arbetslivet och att vid tillämpningen av 53 a § 2 momentet är det endast fråga om frånvaroperioderna ska räknas till tiden i arbetslivet eller inte. As frånvaroperioder på grund av sjukdom och permittering åren 1982, 1983, 1993, 1994, 2008, 2009 och 2016 överskrider en månad varmed de inte kan anses innebära kortare frånvaroperioder. Med tanke på As totala tid i arbetslivet kan dessa frånvaroperioder inte bedömas vara regelbundet återkommande utan däremot ganska sporadiska.

TELK ansåg att As arbete under åren 1977–2019 bedömt i sin helhet har varit arbete i huvudsyssla och bör beaktas vid bedömningen av kriterierna för arbetslivspension sålunda att de ovannämnda frånvaroperioderna inte räknas till arbetstiden. På så sätt räknat bör A bedömas ha haft en minst 38 år lång yrkesbana i arbete som är ansträngande och slitsamt och han har rätt till arbetslivspension.

TELKs beslut har vunnit laga kraft.