Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
TELK förkastade Fastighetsförmedling X Ab:s (X Ab) besvär som gällde Pensionsskyddscentralens beslut angående tillämpande av arbetspensionslag. Enligt beslutet ska på As arbete som fastighetsförmedlare för Fastighetsförmedling X Ab tillämpas lagen om pension för arbetstagare (ArPL).
X Ab yrkade att As pension för år 2015 bibehålls som gjord inom tillämpningsområdet för lagen om pension för företagare (FöPL). Enligt X Ab leder förändringen av As arvoden till personlig lön i sin helhet till återkrav av obehörig vinst. En ändring av tolkningen i efterhand kan äventyra betalningsförmågan hos småföretag eftersom man inte kunnat förutse denna förndring.
TELK konstaterade att arbete i anställningsförhållande inom den privata sektorn hör till ArPL:s tillämpningsområde. Om förvärvsarbete inte görs i anställningsförhållande eller tjänste- eller annat offentligrättsligt anställningsförhållande hör det till FöPL:s tillämpningsområde.
TELK konstaterade att vid tillämpningen av arbetspensionslagarna görs gränsdragningen mellan anställningsförhållande och företagarverksamhet på basis av arbetsrättsliga principer genom att definiera kännetecknen för ett anställningsförhållande. Kännetecknen för ett anställningsförhållande härleds från arbetsavtalslagens 1 kapitel 1 § 1 moment enligt vilket denna lag tillämpas på ett sådant avtal (arbetsavtal) genom vilket en arbetstagare eller arbetstagare tillsammans som ett arbetslag förbinder sig att personligen utföra arbete för en arbetsgivares räkning under dennes ledning och övervakning mot lön eller annat vederlag.
Existensen av ett anställningsförhållande avgörs enligt den faktiska situationen som i sista hand grundar sig på en helhetsbedömning i vilken beaktas all utredning som erhållits i ärendet. Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet innebär att arbetstagaren är i en osjälvständig ställning i förhållande till arbetsgivaren. Ett anställningsförhållande kännetecknas av att arbetsgivaren bestämmer vilket arbete som ska utföras, det vill säga arbetsgivaren har i sista hand beslutanderätten i frågor som gäller arbetet och rätt att leda och övervaka arbetet. Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet (direktionsrätt) är i praktiken det viktigaste kännetecknet för ett anställningsförhållande när man bedömer naturen av arbetsförhållandet.
Drag som kännetecknar företagarverksamhet är självständigheten i relation till den som låter utföra arbetet. En företagare kan i regel själv besluta om bland annat hurdana arbeten han eller hon utför, om han eller hon åtar sig ett arbete, hur många uppdragsgivare han eller hon har och hur han eller hon prissätter sitt arbete. I princip beslutar företagaren också själv över hur arbetet i praktiken ska utföras inom ramarna för uppdraget eller avtalet med den som låter utföra arbetet. Den som låter utföra arbetet kan ge företagaren bestämmelser om arbetet. En företagare arbetar för sin egen räkning och han eller hon får i regel betalt för det färdiga arbetet eller efter att ha fullföljt uppdraget.
I ärendet är frågan som ska avgöras vilken arbetspensionslag som ska tillämpas på As arbete för X Ab år 2015.
Ur handlingarna framgår att A år 2015 haft en FöPL-försäkring och hon har i handelsregistret varit antecknad som näringsidkare inom fastighetsförmedlingsbranschen (Firma A). A har därutöver i regionförvaltningsverkets fastighetsförmedlingsregister varit registrerad som ansvarig person för sin fatighetsförmedlingsrörelse.
Enligt den erhållna utredningen har As arbete för X Ab grundat sig på ett samarbetsavtal som sedermera har enats om att avslutas 30.11.2015. Enligt X Ab hade skattegranskningsenheten gett en anvisning om att överflytta A till arbetstagare från och med början av år 2016. Enligt A har skattemyndigheten ansett att hon varit löntagare under hela år 2015 vilket också kommit X Ab till kännedom. I samarbetsavtalet har A och X Ab avtalat om bland annat uppgörande av uppdrag i den senares namn och för dennes räkning. Enligt samarbetsavtalet sker också markandsföringen och övriga framträdanden gentemot kunderna i X Ab:s namn. De mäklararvoden X Ab fakturerar delas huvudsakligen jämt mellan företagen. I samarbetsavtalet har också funnits bestämmelser om fördelning av kostnader som hör till avtalsområdet. Parterna har förbundit sig att inte konkurrera med varandra.
A har konstaterat att hon varit av den uppfattningen att hon har verkat som företagare då hon utför arbete för X Ab. I sin tilläggsutredning har A konstaterat att hennes arbete inte har skiljt sig från det arbete X Ab:s övriga fastighetsförmedlare gjort. Enligt hennes uppgifter har hon inte fått anvisningar eller direktiv av X Ab gällande utförandet av arbetet och hon har inte heller haft avtal om lön för sjukdomstid eller semester. Enligt X Ab har man kommit överens om att A utför arbetet som företagare. A utförde arbetet både i uppdragsgivarens utrymmen och vid kundbesök. As arbetstid övervakades inte och hon hade inte heller fått anvisningar eller direktiv gällande utförandet av arbetet. A var inte rapporteringsskyldig.
TELK godkände motiveringarna i Pensionsskyddscentralens beslut.
TELK konstaterade att i ärendet förekommer både faktiska drag som kännetecknar företagarverksamhet och formella kännetecken för företagarverksamhet. Parterna har också haft en samstämmig uppfattning om As arbete som företagare. På basis av den erhållna utredningen har As arbete ändå till sin natur varit typiskt fastighetsförmedlingsarbete som hon i själva verkligheten utfört i X Ab:s namn och för dennes räkning. På basis av samarbetsavtalet har A inte heller haft några möjligheter att göra mäklararbete inom ramen för sin egen firma, för egen räkning eller för andra än för X Ab. Uppdragen, faktureringen, marknadsföringen och kundkontakterna har gjorts i X Ab:s namn och för dennes räkning. As arbete har inte varit för företagarverksamhet kännetecknande allmänt, omfattande och offentligt och har inte heller utåt sett ut som att arbetet gjorts för egen räkning. Den ekonomiska risk As arbete har inneburit har närmast grundat sig på den provision X Ab betalt för mäklararvodena, det vill säga baserat på framgången av hennes försäljningsarbete. Försäljningsprovision är en typisk lönegrund för fastighetsförmedlare i anställningsförhållanden. I rättspraxis gällande arbetspensionslagarnas tillämpning (Försäkringsdomstolen 8177/79, Försäkringsdomstolen 10386/81, Försäkringsdomstolen 1761/83) har provisionsavlönade fastighetsförmedlare i allmänhet ansetts arbeta i anställningsförhållande. X Ab har haft en faktisk möjlighet att leda och övervaka As arbete. A har arbetat i X Ab:s utrymmen och hennes ställning har varit relativt osjälvständig. Enligt lagen om fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler (1075/2000) ska en förmedlingsrörelse ha en ansvarig föreståndare. X Ab:s ansvarig föreståndare har varit skyldig att se till att förmedlingsverksamheten utövas lagenligt.
TELK bedömde att A då hon år 2015 utförde fastighetsförmedlingsarbete varit i anställningsförhållande till X Ab och därmed ska ArPL tillämpas på hennes arbete.
TELKs beslut har vunnit laga kraft.