Rättspraxis

Den mest betydelsefulla delen av rättspraxis inom arbetspensionssystemet består av beslut av försäkringsrätt och besvärsnämden för arbetspensionsärenden. Dessutom finns det ett urval av EG-domstolens beslut som handlar om arbetspensionssystemet och viktiga beslut och utlåtanden av Pensionsskyddscentralen om tilllämpningen av arbetspensionslagarna för den privata sektorn.

Förmån som grundade sig på optionsrätt inom ett syntetiskt optionsbelöningssystem var inte pensionsgrundande arbetsinkomst, medan dividendekvivalent var det.

Sammanfattning

Bolaget hade ett belöningssystem enligt vilket nyckelpersoner kunde få optionsrätter utan betalning. Kriterierna för att få optionsrätter handlade om tiden (A-optioner) och bolagets resultatutveckling (B-optioner). Optionerna var tillgängliga när intjäningsvillkoren hade uppfyllts och bolagets aktiestock hade sålts. Optionsförmånen betalades inte ut, om bolaget inte såldes.

Intjänade optionsrätter som utnyttjats berättigade till ett penningbelopp som var skillnaden mellan det på förhand fastställda teckningspriset för aktien och aktiens gängse pris, som skulle bestämmas i samband med att bolaget såldes. Detta belopp skulle betalas till mottagarna kontant eller som värdepapper enligt bolagsstyrelsens beslut.

Optionsinnehavarna hade rätt att få dividendekvivalent för varje A- och B-option de tjänat in, om bolaget delade ut dividend till aktieägarna. Dividendekvivalenten betalades till optionsinnehavarna i samband med att dividend utdelades till aktieägarna.

Den förmån som uppstod på basis av utnyttjandet av optionsrätterna var inte pensionsgrundande arbetsinkomst.

Värdet av den förmån som uppstod på basis av optionssystemet kunde inte fastställas på förhand när man avtalade om systemet. Förmånens storlek grundade sig på förändringen av värdet på bolagets aktie. Förmånens värde bestämdes först när optionsinnehavaren utnyttjade optionsförmånen. Det kunde inte konstateras ett sådant samband mellan värdeförändringen hos den förmån som ficks på basis av systemet och arbetsprestationen hos de arbetstagare som fick förmånen att förmånen kunde ses som vederlag för arbete.

Belöningssystemet var ett så kallat syntetiskt optionssystem. De förmåner som ficks på basis av utnyttjandet av A- och B-optionerna i systemet, dvs. ovan nämnda penningprestationer, var sådana prestationer som grundade sig på anställningsförhållandet och vilkas värde bestämdes på basis av värdeförändringen hos bolagets aktie. Sådana betalningar var inte pensionsgrundande arbetsinkomst vid tillämpningen av arbetspensionslagarna (ArPL 70 § 3 mom. 4 punkten).

Dividendekvivalenterna var pensionsgrundande arbetsinkomst.

Även erhållandet av dividendekvivalenter grundade sig på nyckelpersonernas anställningsförhållanden och incitamentsystemet för nyckelpersoner. Erhållandet av dividendekvivalent förutsatte inte sådana åtgärder av optionsinnehavarna som var skilda från deras egentliga arbetsuppgifter. En optionsinnehavare som var anställd på bolaget och omfattades av systemet fick dividendekvivalenten, om det betalades dividend till aktieägarna. Dividendekvivalentens storlek bestämdes på basis av dividend som betalades till aktieägarna. Dividendekvivalenten betalades till optionsinnehavarna i samband med att dividend utdelades till aktieägarna.

Dividendekvivalenterna betalades till nyckelpersoner som omfattades av optionssystemet och som inte var aktieägare. Eftersom dividendekvivalenterna inte var dividend som betalas till aktieägare, kunde ArPL 70 § 3 mom. 12 punkten, enligt vilken dividend till aktieägare står utanför den pensionsgrundande inkomsten, inte tillämpas på dem.

Dividendekvivalentens värde grundade sig på storleken av den utdelade dividenden. Således var det inte fråga om en sådan belöning som grundar sig på aktiens värdeutveckling och som enligt ArPL 70 § 3 mom. 5 punkten inte är pensionsgrundande arbetsinkomst.

Dividendekvivalenterna var inte heller sådan vinstutdelning som delas ut till hela personalen eller någon annan prestation som står utanför den pensionsgrundande arbetsinkomsten för att den enligt ArPL 70 § 3 mom. inte betraktas som vederlag för arbete.

Dividendekvivalenterna var vederlag för arbete som betalas till nyckelpersonerna.

I ett incitamentsystem kan det ingå olika förmåner som bestäms på olika grunder. Den förmån som betalas som dividendekvivalenter kan klart avskiljas som en egen helhet inom incitamentsystemet utgående från förutsättningarna för att den ska betalas och grunderna för hur den bestäms. På grund av detta och med beaktande av uttryckligen karaktären av vederlag för arbete hos den förmån som fås som dividendekvivalent var dividendekvivalenterna i detta fall pensionsgrundande arbetsinkomst enligt ArPL 70 §.

Lagrum

ArPL 70 §

Lisää tietoa aiheesta (på svenska)

Pensionsskyddscentralens tillämpningsanvisning Pensionsgrundande arbetsinkomst.