Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
Den spanska medborgaren Adanez-Vega fullgjorde den obligatoriska militärtjänsten i Spanien, varefter han återvände till Tyskland, där han bott sedan födseln. I Tyskland anmälde han sig som arbetslös hos Bundesanstalt für Arbeit (härefter Bundesanstalt) och ansökte om arbetslöshetsförmån från denna. Bundesanstalt vägrade att bevilja honom arbetslöshetsförmån för en viss tid på den grund att de arbetsvillkor för erhållande av arbetslöshetsförmåner (arbetslöshetsersättning eller arbetslöshetsstöd) som stadgats som förutsättning för erhållande inte fylldes. Eftersom Bundesanstalt ansåg att militärtjänstperioden i Spanien inte skulle beaktas, uppfyllde Roberto Adanez-Vega varken det arbetsvillkor på 360 dagar under en referensperiod på tre år som föreskrivs i lagen eller det arbetsvillkor på 150 dagar under en referensperiod på ett år som föreskrivs i samma lag.
EGD konstaterade att man med avseende på fakta i huvudfrågan således måste försäkra sig om
– huruvida den obligatoriska militärtjänsten kan betraktas som ”arbete” enligt artikel 71.1 i förordning nr 1408/71
– huruvida Adanez-Vega de facto ”bodde” i Tyskland under denna period och
– huruvida kungariket Spanien utgjorde i samma artikel avsedd ”behörig stat” under fullgörandet av den obligatoriska militärtjänsten.
I fråga om den första förutsättningen bör observeras att begreppet ”arbete” inte definieras i förordning 1408/71. I fråga om den andra förutsättningen för tillämpning av artikel 71.1 i förordningen framgår av den fasta rättspraxisen att ”bosättningsorten” bestäms enligt den ort där det sedvanliga förmånscentret befinner sig. Till dessa delar bör man granska i synnerhet arbetstagarens familjesituation och de orsaker som har lett till att arbetstagaren flyttat från en ort till en annan samt arbetets karaktär. I fråga om den tredje förutsättningen för tillämpning av artikel 71.1 i förordningen bör konstateras att den spanska lagstiftningen under militärtjänstperioden enligt 13.2.e i förordningen utgjorde tillämpningsbar lagstiftning.
Enligt EGD framgår av artikel 1.s i förordningen den behöriga anstaltens skyldighet att i uträkningen av försäkringsperioderna beakta militärtjänst som fullgjorts i en annan medlemsstat (vid tillämpning av artikel 67 i förordning 1408/71). Utifrån detta beror definitionen av en arbetsperiod som en ”arbetsperiod” på den nationella lagstiftning enligt vilken den har uppfyllts. Dessutom täcker det i förordningen använda begreppet ”arbetstagare” – oberoende av existensen av en anställning – varje person som i händelse av till och med ett enda försäkringsfall har antingen en obligatorisk eller frivillig försäkring i ett allmänt eller särskilt socialförsäkringssystem enligt artikel 1.a i förordningen.
Lainkohdat
Förordning 1408/71 Artikel 13.2.e, 13.2.f Avdelning II Artiklarna 67, 71.1 Avdelning III