Engångsersättning som grundade sig på ett avtal om ändring av villkoren i arbetsförhållandet ansågs inte utgöra pensionslön.

Sammanfattning

Engångsersättning som grundade sig på ett avtal om ändring av villkoren i arbetsförhållandet ansågs inte utgöra pensionslön.

Som grund för sin ålderspension krävde arbetstagaren med hänvisning till skatteintyg som han bifogat, för år 1994 högre till pension berättigande inkomster än vad som hade fastställts i beslutet om ålderspension.

I sitt bemötande klargjorde pensionsanstalten att skillnaden mellan de inkomster som uppgetts i pensionsbeslutet och de inkomster som uppgavs i skatteintyget berodde på att arbetsgivaren till arbetstagaren under ifrågavarande år hade erlagt en ersättning för förlängning av arbetstiden. Ersättningen var av engångsnatur och enligt pensionsanstalten skulle den i likhet med pensionsnämndens tidigare ståndpunkt anses som skadeståndersättning och ersättningen kunde därför inte anses vara en del av pensionslönen.

Pensionsnämnden konstaterade att den ifrågavarande ersättningen som betalats åt arbetstagaren inte kunde anses vara sådan förvärvsinkomst som utgör en del pensionslönen, eftersom det var en ersättning som inte betalats som ersättning för utfört arbete, utan som grundade sig på ett avtal om ändring av arbetsvillkoren till ett för arbetstagaren ofördelaktigare villkor. I detta fall ansågs den ifrågavarande engångsersättningen inte vara sådan inkomst som berättigar till pension.

Lagrum

Lagrum 7 § APL som den var i kraft beträffande arbetsinkomster år 1994