Lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Kina om social trygghet 20.2.2015/149 (FördrS 4/2017)

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 §

De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i den i Helsingfors den 22 september 2014 mellan Republiken Finlands regering och Folkrepubliken Kinas regering ingångna överenskommelsen om social trygghet gäller som lag sådana Finland har förbundit sig till dem.

2 §

Om sättande i kraft av de övriga bestämmelserna i överenskommelsen och om ikraftträdandet av denna lag bestäms genom förordning av statsrådet.

Statsrådets förordning om sättande i kraft av överenskommelsen med Folkrepubliken Kina om social trygghet och om ikraftträdande av lagen om sättande i kraft av de bestämmelser i överenskommelsen som hör till området för lagstiftningen 19.1.2017/41 (FördrS 5/2017)

I enlighet med statsrådets beslut föreskrivs med stöd av 2 § i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Folkrepubliken Kina om social trygghet:

1 §

Den i Helsingfors den 22 september 2014 mellan Republiken Finlands regering och Folkrepubliken Kinas regering ingångna överenskommelsen om social trygghet träder i kraft den 1 februari 2017 så som därom har överenskommits.

Överenskommelsen har godkänts av riksdagen den 21 januari 2015 och av republikens president den 20 februari 2015. Noterna om dess godkännande har utväxlats den 7 november 2016.

2 §

De bestämmelser i överenskommelsen som inte hör till området för lagstiftningen är i kraft som förordning.

3 §

Lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Folkrepubliken Kina om social trygghet (149/2015) träder i kraft den 1 februari 2017. Ålands lagting har gett sitt bifall till att lagen träder i kraft i landskapet.

4 §

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2017.

Överenskommelse om social trygghet mellan Republiken Finlands regering och Folkrepubliken Kinas regering

Republiken Finlands regering (nedan Finland eller avtalsstaten) och Folkrepubliken Kinas regering (nedan Kina eller avtalsstaten),

som önskar reglera relationerna mellan sina respektive länder inom sektorn för social trygghet,

har kommit överens om följande.

Del I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Definitioner

1. Vid tillämpningen av denna överenskommelse avses med

a) "lagstiftning" med avseende på Finland, lagar och bestämmelser som gäller socialförsäkringssystem som omfattas av överenskommelsen (artikel 2.1.a),

med avseende på Kina, lagar samt administrativa, ministeriernas och lokalförvaltningens regler och föreskrifter samt andra bestämmelser, som gäller socialförsäkringssystem som omfattas av överenskommelsen (artikel 2.1.b),

b) ”behörig myndighet” med avseende på Finland, social- och hälsovårdsministeriet,

med avseende på Kina, ministeriet för arbetsmarknad och social trygghet,

c) "behörig institution" med avseende på Finland, den institution eller det organ som ska verkställa lagstiftningen och systemen enligt artikel 2.1.a,

med avseende på Kina, socialförsäkringsförvaltning som lyder under ministeriet för arbetsmarknad och social trygghet eller andra organ som utses av ministeriet i fråga,

d) "territorium" med avseende på Finland, Finlands territorium,

med avseende på Kina, territorium som socialförsäkringslagen och lagar och bestämmelser i anslutning därtill som gäller Folkrepubliken Kina,

e) "medborgare" med avseende på Finland, finsk medborgare i den betydelse som avses i medborgarskapslagen,

med avseende på Kina, en person som har medborgarskap i Folkrepubliken Kina.

2. Begrepp som inte definieras i denna artikel ska ha den innebörd de har enligt tillämplig lagstiftning i avtalsstaten i fråga.

Artikel 2

Lagstiftning som omfattas av överenskommelsen

1. Denna överenskommelse tillämpas på lagstiftning som gäller följande socialförsäkringssystem

a) med avseende på Finland:

i) ålderspension, invalidpension och familjepension enligt arbetspensionssystemet

ii) arbetslöshetsförsäkring,

b) med avseende på Kina:

i) grundläggande åldersförsäkring för arbetstagare

ii) arbetslöshetsförsäkring.

2. Om inte något annat anges i denna överenskommelse, omfattar den lagstiftning som avses i artikel 2.1 inte eventuella fördrag mellan avtalsstaten och en tredje stat eller andra internationella överenskommelser om social trygghet och inte heller lagstiftning för genomförande av dessa.

Artikel 3

Personer som omfattas av överenskommelsen

Om inte något annat anges, ska överenskommelsen tillämpas på alla personer som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen enligt artikel 2 samt andra personer vilkas rättigheter hänför sig till dessa personer.

Artikel 4

Likabehandling

Om inte något annat bestäms i denna överenskommelse, ska personer som avses i artikel 3 vid tillämpningen av avtalsstatens lagstiftning behandlas lika som medborgarna i avtalsstaten i fråga.

Artikel 5

Betalning av förmåner utomlands

Om inte något annat anges i denna överenskommelse, får en avtalsstat inte minska eller ändra förmåner som uppnåtts enligt dess lagstiftning endast på den grund att förmånstagaren vistas eller bor på den andra avtalsstatens eller en tredje stats territorium.

Del II

Bestämmelser om tillämplig lagstiftning

Artikel 6

Allmänna bestämmelser

Om inte något annat anges i denna överenskommelse, ska en arbetstagare eller företagare som arbetar inom den andra avtalsstatens territorium endast omfattas av den avtalsstatens lagstiftning med avseende på den anställningen.

Artikel 7

Utsända arbetstagare och företagare

1. Om en arbetsgivare vars verksamhetsställe finns inom en avtalsstats territorium har utsänt en person i arbetsgivarens tjänst inom den avtalsstaten inom ramen för den anställningen till att arbeta för arbetsgivarens räkning inom den andra avtalsstaten, fortsätter endast tillämpningen av lagstiftningen i den förstnämnda avtalsstaten på arbetstagaren som om han skulle arbeta inom den förstnämnda avtalsstatens territorium förutsatt att arbetet som utsänd arbetstagare inte förväntas pågå längre tid än 60 kalendermånader.

2. Om en person som omfattas av avtalsstatens lagstiftning och som vanligen arbetar som företagare inom den avtalsstatens territorium tillfälligt arbetar som företagare inom den andra avtalsstatens territorium, omfattas personen endast av lagstiftningen i den förstnämnda avtalsstaten som om han eller hon skulle arbeta inom den förstnämnda avtalsstatens territorium förutsatt att företagsverksamheten inom den andra avtalsstatens territorium inte förväntas pågå längre tid än 60 kalendermånader.

3. Om det i artikel 7.1 eller 7.2 avsedda arbete som arbetstagare eller företagare pågår längre än 60 kalendermånader, kan de behöriga myndigheterna eller de behöriga institutionerna komma överens om att arbetstagaren eller företagaren endast kvarstår inom den förstnämnda avtalsstatens lagstiftning.

Artikel 8

Personer som arbetar på sjöfartyg och luftfartyg

1. En person som arbetar på ett sjöfartyg som seglar under någondera avtalsstatens flagg ska omfattas av lagstiftningen i avtalsstaten i fråga. Om emellertid en person som normalt bor inom en avtalsstats territorium utsänds i arbete på ett sjöfartyg som seglar under den andra avtalsstatens flagg, ska lagstiftningen i den förstnämnda avtalsstaten tilllämpas på denna person som om personen skulle arbeta inom den förstnämnda avtalsstatens territorium.

2. En person som arbetar som flygbesättningsmedlem på ett luftfartyg ska med avseende på den anställningen omfattas av lagstiftningen i den avtalsstat inom vars territorium företaget personen är anställd av har sin huvudsakliga verksamhetsort. Men om företaget har en filialrörelse inom den andra avtalsstatens territorium, ska en person som är anställd vid filialrörelsen i fråga omfattas av lagstiftningen i den avtalsstat inom vars territorium filialrörelsen är belägen.

Artikel 9

Tjänstemän samt medlemmar av diplomatiska och konsulära beskickningar

1. Denna överenskommelse inverkar inte på tillämpningen av bestämmelserna i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser från den 18 april 1961 eller Wienkonventionen om konsulära förbindelser från den 24 april 1963.

2. Tjänstemän och motsvarande personal omfattas av lagstiftningen i den avtalsstat där de tjänstgör inom förvaltningen.

Artikel 10

Undantag

Behöriga myndigheter eller behöriga institutioner kan komma överens om undantag till bestämmelserna i artiklarna 6—9 med avseende på vissa personer eller persongrupper förutsatt att personerna i fråga omfattas av lagstiftningen i avtalsstaten.

Del III

Administrativa och andra bestämmelser

Artikel 11

Arrangemang som gäller genomförandet

1. Avtalsstaternas behöriga myndigheter ingår ett genomförandeavtal i vilket nödvändiga åt-gärder fastställs och förbindelseorgan utses i syfte att genomföra den här överenskommelsen.

2. Avtalsstaternas behöriga myndigheter ska informera varandra om alla sådana ändringar i och kompletteringar av deras lagstiftning som kan inverka på genomförandet av den här överenskommelsen.

Artikel 12

Utbyte av information och ömsesidigt bistånd

Då avtalsstaternas behöriga myndigheter eller behöriga institutioner svarar på en skriftlig begäran ska de inom ramen för sin egen lagstiftning lämna varandra information och ömsesidigt bistånd i syfte att genomföra den här överenskommelsen. Bistånd ska lämnas avgiftsfritt.

Artikel 13

Sekretess

1. Sådana uppgifter om en individ som den ena avtalsstatens behöriga myndighet, behöriga institution eller förbindelseorgan har förmedlat i enlighet med den här överenskommelsen till den andra avtalsstatens behöriga myndighet, behöriga institution eller förbindelseorgan, får enbart användas i enlighet med sekretessbestämmelser och för tillämpning av den här överenskommelsen och den lagstiftning som den här överenskommelsen gäller.

2. På uppgifter som avses i artikel 13.1 och som en avtalsstat har mottagit tillämpas den avtalsstatens lagar och bestämmelser om integritetsskydd och om konfidentialitet för personrelaterade uppgifter.

Artikel 14

Språk för kommunikationen

1. Avtalsstaternas behöriga myndigheter, behöriga institutioner och förbindelseorgan kan vid tillämpningen av den här överenskommelsen använda sina officiella språk eller engelska i kontakten med varandra.

2. Den ena avtalsstatens behöriga myndigheter, behöriga institutioner och förbindelseorgan får inte avvisa handlingar enbart på grund av att de är uppgjorda på den andra medlemsstatens officiella språk.

Artikel 15

Befrielse från avgifter och legalisering

1. Om intyg eller andra handlingar som lämnas in i enlighet med lagstiftningen i en avtalsstat för tillämpning av lagstiftningen i den avtalsstaten är befriade från skatt, stämpelskatt eller registrerings- eller anmälningsavgifter eller dessa avgifter är nedsatta, ska denna förmån utvidgas till att också omfatta intyg och motsvarande handlingar som ska lämnas in för tillämpning av den andra statens lagstiftning.

2. Diplomatiska eller konsulära myndigheter behöver inte legalisera handlingar och intyg för tillämpning av den här överenskommelsen.

3. En avtalsstats behöriga institutioner eller förbindelseorgan ska utan vidare intygande som bestyrkta avskrifter godkänna avskrifter av handlingar som den andra avtalsstatens behöriga institutioner eller förbindelseorgan har bestyrkt.

Artikel 16

Tvistlösning

Meningsskiljaktigheter mellan avtalsstaterna om tolkningen eller tillämpningen av den här överenskommelsen ska avgöras genom förhandlingar och samråd mellan de behöriga myndigheterna. Om meningsskiljaktigheterna inte går att lösa, ska de avgöras på diplomatisk väg.

Del IV

Övergångs- och slutbestämmelser

Artikel 17

Utsändande som inträffar före överenskommelsens ikraftträdande

Då artikel 7 i denna överenskommelse tilllämpas på en person som har arbetat inom avtalsstatens territorium före ikraftträdandet av denna överenskommelse, anses de arbetsperioder eller företagarperioder som avses i artikel 7 ha börjat den dag denna överenskommelse träder i kraft.

Artikel 18

Översyn

1. Endera avtalsstaten ska se över överenskommelsen på begäran av den andra avtalsstaten.

2. Senast 10 år efter denna överenskommelses ikraftträdande bedömer avtalsstaterna tillsammans om det finns anledning att ändra på överenskommelsen för att garantera en så bra social trygghet som möjligt till båda avtalsstaternas medborgare som omfattas eller har omfattats av den sociala tryggheten i båda avtalsstaterna.

Artikel 19

Ikraftträdande

Båda avtalsstaterna meddelar varandra skriftligen via diplomatiska kanaler att de har slutfört sina respektive interna rättsliga förfaranden som krävs för att överenskommelsen ska träda i kraft. Överenskommelsen träder i kraft den första dagen i den tredje månaden som följer på den månad då den senare underrättelsen har mottagits.

Artikel 20

Varaktighet och upphörande

Denna överenskommelse ingås för att gälla tills vidare och den gäller till den sista dagen i den tolfte månaden som följer på den månad då endera avtalsstaten skriftligen meddelar om uppsägning till den andra avtalsstaten.

Utfärdad i Helsingfors den 22 september 2014 i två exemplar på finska, kinesiska och engelska. Alla texter är lika giltiga. Vid meningsskiljaktigheter om tolkningen ska den engelska språkversionen gälla.