Lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Indien om social trygghet 25.10.2013/729 (FördrS 66/2014)

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 §

De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i den i New Delhi den 12 juni 2012 mellan Republiken Finland och Republiken Indien ingångna överenskommelsen om social trygghet gäller som lag sådana Finland har förbundit sig till dem.

2 §

Om sättande i kraft av de övriga bestämmelserna i överenskommelsen och om ikraftträdandet av denna lag bestäms genom förordning av statsrådet.

Statsrådets förordning om sättande i kraft av överenskommelsen med Indien om social trygghet och om ikraftträdande av lagen om sättande i kraft av de bestämmelser i överenskommelsen som hör till området för lagstiftningen 18.6.2014/478 (FördrS 67/2014)

I enlighet med statsrådets beslut föreskrivs med stöd av 2 § i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Indien om social trygghet:

1 §

Den i New Delhi den 12 juni 2012 mellan Republiken Finland och Republiken Indien ingångna överenskommelsen om social trygghet träder i kraft den 1 augusti 2014 så som därom har överenskommits.

Överenskommelsen har godkänts av riksdagen den 1 oktober 2013 och av republikens president den 25 oktober 2013. Noterna om dess godkännande har utväxlats den 7 maj 2014.

2 §

De bestämmelser i överenskommelsen som inte hör till området för lagstiftningen är i kraft som förordning.

3 §

Lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Indien om social trygghet (729/2013) träder i kraft den 1 augusti 2014. Ålands lagting har gett sitt bifall till att lagen träder i kraft i landskapet.

4 §

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2014.

Överenskommelse om social trygghet mellan Republiken Finland och Republiken Indien

Republiken Finland och Republiken Indien, som nedan kallas avtalsstaterna, önskar ordna relationerna mellan sina respektive länder inom sektorn för social trygghet och har i detta syfte beslutat ingå en överenskommelse och kommit överens om följande:

Del 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Definitioner

1. Vid tillämpningen av denna överenskommelse avses med

a) ”Finland”, Republiken Finland,

”Indien”, Republiken Indien,

b) ”lagstiftning”, gällande bestämmelser som är relevanta med avseende på lagstiftningen och systemen i artikel 2,

c) ”behörig myndighet” med avseende på Finland, social- och hälsovårdsministeriet,

med avseende på Indien, ministeriet för indiska ärenden utomlands (Ministry of Overseas Indian Affairs),

d) ”behörig institution”

med avseende på Finland, den institution eller det organ som ska verkställa lagstiftningen och systemen enligt artikel 2.1 B,

med avseende på Indien, Employees' Provident Fund Organization (EPFO) när det gäller verkställande av lagstiftningen enligt artikel 2.1 A,

e) ”förbindelseorgan”, institutioner eller organ som definieras som sådana i verkställighetsavtalet,

f) ”försäkringsperiod” med avseende på Finland, anställningsperioder eller motsvarande perioder enligt arbetspensionssystemet, och med avseende på Indien, avgiftsperioder eller försäkringsperioder erkända som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts samt perioder som enligt denna lagstiftning betraktas som likvärdiga med avgifts- eller försäkringsperioder,

g) ”förmån” pension eller kontantförmån, inbegripet tillägg och höjningar enligt lagstiftningen som anges i artikel 2,

h) ”medborgare” person som i avtalsstatens lagstiftning betraktas som medborgare,

i) ”territorium”,

med avseende på Finland, Finlands territorium,

med avseende på Indien, Indiens territorium.

2. Begrepp som inte definieras i punkt 1 ska ha den innebörd de har enligt tillämplig lagstiftning.

Artikel 2

Lagstiftning som omfattas av överenskommelsen

1. Denna överenskommelse ska tillämpas

A. med avseende på Indien, på all lagstiftning som gäller

i. ålderdoms- och familjepensioner för arbetstagare,

ii. permanent pension för arbetstagare som betalas för total arbetsoförmåga,

B. med avseende på Finland, på lagar och bestämmelser som gäller ålderspension, invalidpension och familjepension enligt arbetspensionssystemet, inbegripet pensionssystemen för företagare.

2. Överenskommelsen ska också tillämpas på all lagstiftning som ändrar, kompletterar eller ersätter avtalsstaternas lagstiftning enligt punkt 1.

Artikel 3

Personer som omfattas av överenskommelsen

Om inte något annat anges, ska överenskommelsen gälla alla personer som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen enligt artikel 2 samt personer vilkas rättigheter hänför sig till dessa personer.

Artikel 4

Likabehandling

Om inte något annat bestäms i denna överenskommelse, ska personer som avses i artikel 3 vid tillämpningen av avtalsstatens lagstiftning behandlas lika som medborgarna i avtalsstaten i fråga.

Artikel 5

Export av förmåner

1. Om inte något annat anges i denna överenskommelse, får en avtalsstat inte minska eller ändra förmåner som uppnåtts enligt dess lagstiftning endast på den grund att förmånstagaren vistas eller bor på den andra avtalsstatens territorium.

2. Ålders-, familje- och invalidförmåner enligt lagstiftningen i en avtalsstat betalas till den andra avtalsstatens medborgare som bor i ett tredje land på lika villkor som till medborgare i den förstnämnda avtalsstaten.

Artikel 6

Villkor för minskande, avbrytande eller upphävande av förmåner

Villkor för minskande, avbrytande eller upphävande av förmåner i avtalsstatens lagstiftning ska tillämpas på förmånstagare vid överlappande förmåner för social trygghet eller när en förmån sammanfaller med vilken annan inkomst som helst, även om dessa förmåner har uppnåtts utifrån den andra avtalsstatens system, eller inkomsterna har tjänats in inom den andra avtalsstatens territorium. Denna bestämmelse ska emellertid inte tilllämpas när likadana förmåner betalas samtidigt.

Del II

Bestämmelser om tillämplig lagstiftning

Artikel 7

Allmänna bestämmelser

Om inte något annan bestäms i artiklarna 8–10, ska den tillämpliga lagstiftningen definieras enligt följande:

a) på en person som arbetar som arbetstagare på den andra avtalsstatens territorium tilllämpas endast den avtalsstatens lagstiftning med avseende på den anställningen,

b) på en person som arbetar som företagare på den andra avtalsstatens territorium tillämpas endast den avtalsstatens lagstiftning med avseende på den verksamheten,

c) på en person som hör till den resande eller flygande personalen i ett företag som mot lön eller arvode eller för egen räkning sköter internationella transporttjänster för passagerare eller gods och som har registrerad hemvist i en avtalsstat tillämpas den avtalsstatens lagstiftning,

d) på en person som arbetar som arbetstagare på ett fartyg som seglar under en avtalsstats flagg tillämpas den avtalsstatens lagstiftning.

Artikel 8

Särskilda bestämmelser för utsända arbetstagare

1. En person som normalt utför lönearbete som arbetstagare i en avtalsstat för en arbetsgivare som normalt bedriver verksamhet där och som har utsänts av arbetsgivaren till den andra avtalsstaten för att där arbeta för arbetsgivarens räkning, eller i ett företag som är knutet till arbetsgivaren, ska i högst 60 månader fortsatt omfattas av den förstnämnda avtalsstatens lagstiftning med avseende på lagstiftning enligt artikel 2 och vara befriad från att betala avgifter till systemet för social trygghet enligt den sistnämnda avtalsstatens lagstiftning.

2. Punkt 1 i denna artikel ska tillämpas när en person, som av sin arbetsgivare har utsänts från en avtalsstats territorium till ett tredje lands territorium, av arbetsgivaren senare utsänds från det tredje landets territorium till den andra avtalsstatens territorium.

3. På motsvarande sätt ska punkt 1 gälla för företagare som normalt bedriver verksamhet på en avtalsstats territorium och flyttar över till den andra avtalsstatens territorium för att där bedriva samma verksamhet i högst 60 månader, så som bestäms i punkt 1.

4. Om verksamheten som avses i punkt 1 eller 3 i denna artikel pågår längre än 60 månader, kan de behöriga myndigheterna eller de utsedda institutionerna sinsemellan komma överens om att förlänga perioden så att arbetstagaren eller företagaren kvarstår inom den förstnämnda avtalsstatens lagstiftning.

Artikel 9

Tjänstemän, medlemmar av diplomatiska och konsulära beskickningar

1. Tjänstemän och motsvarande personal samt deras familjemedlemmar, om de inte utövar professionell verksamhet, lyder under den avtalsstatens lagstiftning i vars tjänst de är.

2. Denna överenskommelse inverkar inte på tillämpningen av bestämmelserna i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser från den 18 april 1961 eller Wienkonventionen om konsulära förbindelser från den 24 april 1963.

Artikel 10

Undantag till artiklarna 7–9

De behöriga myndigheterna eller de för uppgiften utsedda institutionerna får sinsemellan komma överens om undantag till bestämmelserna i artiklarna 7—9 till förmån för vissa försäkrade eller grupper av försäkrade under förutsättning att personerna det gäller lyder under lagstiftningen i endera avtalsstaten.

Del III

Förmånsbestämmelser

Artikel 11

Sammanläggning av försäkringsperioder

1. Den behöriga institutionen i endera avtalsstaten ska i enlighet med tillämplig lagstiftning bestämma huruvida den berörda personen uppfyller förutsättningarna för att erhålla en förmån med beaktande, i förekommande fall, av bestämmelserna i artiklarna 12 och 13.

2. I förbindelserna mellan avtalsstaterna beaktas förpliktelser som hänför sig till instrument med tredje länder som gäller social trygghet i den mån det i dessa instrument bestäms om sammanläggning av försäkringsperioder som berättigar till pension.

Artikel 12

Förmåner enligt indisk lagstiftning

1. Oavsett bestämmelser som gäller erhållande, bibehållande eller återställande av rätt till ålders-, familje- och invalidförmåner sammanläggs de försäkringsperioder som fullgjorts enligt relevant finsk lagstiftning, vid behov och till den del de inte är överlappande, med de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt indisk lagstiftning.

2. Om en person har rätt till ålders-, familje- eller invalidförmåner enligt indisk lagstiftning, utan att det är nödvändigt att försäkringsperioderna läggs samman, ska den indiska institutionen beräkna förmånsrätten direkt utifrån de försäkringsperioder som har fullgjorts i Indien och enbart enligt indisk lagstiftning.

3. Om en person har rätt till ålders-, familje- eller invalidförmåner enligt indisk lagstiftning endast när rätten uppkommer genom att försäkringsperioderna läggs samman i enlighet med punkt 1 i artikeln, tillämpas följande regler:

a) den indiska institutionen ska beräkna förmånens teoretiska belopp som om alla försäkringsperioder som har fullgjorts enligt bägge avtalsstaters lagstiftning endast hade fullgjorts enligt indisk lagstiftning,

b) den indiska institutionen ska beräkna beloppet som då ska betalas utifrån beloppet enligt punkt a genom att ställa försäkringsperioderna enligt den egna lagstiftningen i relation till alla försäkringsperioder enligt punkt a.

Artikel 13

Förmåner enligt finsk lagstiftning

1. Om försäkringsperioderna har fullgjorts enligt bägge avtalsstaters lagstiftning, ska den behöriga institutionen i Finland när den fastställer rätten till förmåner enligt den lagstiftning institutionen tillämpar vid behov beakta de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt indisk lagstiftning under förutsättning att sådana försäkringsperioder inte är överlappande med försäkringsperioderna enligt finsk lagstiftning.

2. Om den berörda personen fyller förutsättningarna enligt artikel 11.1, ska den behöriga institutionen beräkna förmånens belopp enbart och direkt utifrån de försäkringsperioder som har fullgjorts med stöd av den lagstiftning som institutionen tillämpar.

3. Den behöriga institutionen som beviljar förmåner som avses i punkt 2 ska endast beakta de förvärvsinkomster den berörda personen har erhållit inom det egna territoriet.

Artikel 14

Indexbindning av förmåner

1. Om någondera avtalsstatens ålders-, familje- eller invalidförmåner ändras med en viss procentsats eller ett visst penningbelopp på grund av högre levnadskostnader, ändringar i lönenivån eller andra anpassningsvillkor, ska denna procentsats eller detta penningbelopp tillämpas direkt på den avtalsstatens ålders-, familje- och invalidförmåner utan att den andra avtalsstaten på nytt behöver beräkna ålders-, familje- och invalidförmånerna.

2. Om däremot bestämningsreglerna för ålders-, familje- och invalidförmåner ändras, ska förmånerna beräknas på nytt i enlighet med artiklarna 11 och 12.

Del IV

Särskilda bestämmelser

Artikel 15

Verkställighetsavtal

Avtalsstaternas behöriga myndigheter ska genom ett verkställighetsavtal fastställa de administrativa åtgärder som behövs för att tillämpa detta avtal.

Artikel 16

Utbyte av information

De behöriga myndigheterna

a) ska underrätta varandra direkt om alla åtgärder som vidtas för att tillämpa detta avtal,

b) ska så snart som möjligt underrätta varandra om alla sådana ändringar i sin lagstiftning som kan påverka tillämpningen av detta avtal.

Artikel 17

Administrativt bistånd

I syfte att tillämpa detta avtal

a) bistår bägge avtalsstaters behöriga myndigheter och institutioner varandra när det gäller att fastställa rätten till eller utbetalning av förmåner enligt detta avtal, på samma sätt som de skulle göra för att tillämpa egen lagstiftning,

b) lämnas detta bistånd avgiftsfritt, om inte något annat bestäms i verkställighetsavtalet,

c) står de behöriga myndigheterna och förbindelseorganen i direkt förbindelse med varandra.

Artikel 18

Befrielse från avgifter och legalisering

1. Om intyg eller andra handlingar som lämnas in i enlighet med lagstiftningen i en avtalsstat för tillämpning av lagstiftningen i den avtalsstaten är befriade från skatt, stämpelskatt eller registrerings- eller anmälningsavgifter eller dessa avgifter är nedsatta, ska denna förmån utvidgas till att också omfatta intyg och motsvarande handlingar som ska lämnas in för tillämpning av den andra statens lagstiftning.

2. Handlingar och intyg som lämnas in för att tillämpa detta avtal är befriade från legalisering av en diplomatisk eller konsulär myndighet. En avtalsstats behöriga myndigheter eller förbindelseorgan ska utan vidare intygande som bestyrkta avskrifter godkänna avskrifter av handlingar som den andra avtalsstatens behöriga institutioner eller förbindelseorgan har bestyrkt.

Artikel 19

Ansökningar, meddelanden och besvärsskrifter

1. Ansökningar, meddelanden eller besvärsskrifter som gäller en förmån får lämnas in inom någondera avtalsstatens territorium i enlighet med verkställighetsavtalet enligt artikel 15.

2. Ansökningar, meddelanden eller besvärsskrifter som enligt en avtalsstats lagstiftning bör ha lämnats in inom en viss tid till den avtalsstatens behöriga myndighet eller organ ska godkännas, om de inom samma tidsfrist läggs fram för den andra avtalsstatens behöriga myndighet, institution eller organ. I detta fall ska ansökningarna, meddelandena eller besvärsskrifterna omgående skickas till den förstnämnda avtalsstatens behöriga myndighet, institution eller organ, antingen direkt eller via avtalsstaternas behöriga myndigheter. Den dag sådana ansökningar, meddelanden eller besvärsskrifter har lämnats in till den sistnämnda avtalsstatens behöriga myndighet, institution eller organ ska betraktas som dagen för inlämnande till den behöriga myndighet, den behöriga institution eller det behöriga organ som har bemyndigats att godkänna sådana ansökningar, meddelanden eller besvärsskrifter.

3. En förmånsansökan som har lämnats in i enlighet med lagstiftningen i en avtalsstat ska också betraktas som en ansökan om en likadan förmån enligt den andra avtalsstatens lagstiftning, under förutsättning att den sökande så önskar och lämnar uppgifter som påvisar att försäkringsperioder har fullgjorts enligt den andra avtalsstatens lagstiftning, och under förutsättning att den andra avtalsstaten får in ansökan inom 12 månader.

4. Ansökningar, meddelanden eller besvärsskrifter som har lämnats in till en avtalsstats behöriga myndighet, institution eller organ för tillämpning av denna överenskommelse får inte avvisas på den grund att de har upprättats på den andra avtalsstatens officiella språk.

Artikel 20

Sekretess

Om inte något annat krävs enligt en avtalsstats nationella lagar och bestämmelser, får sådana uppgifter om en person som den ena avtalsstatens behöriga myndighet eller institution har förmedlat till den andra avtalsstatens behöriga myndighet eller institution i enlighet med detta avtal enbart användas för tillämpning av detta avtal och tillämpning av den lagstiftning detta avtal gäller. På uppgifter som på detta sätt har kommit en avtalsstats behöriga myndigheter eller institutioner till kännedom tillämpas den avtalsstatens lagar och bestämmelser om integritetsskydd och om konfidentialitet för personrelaterade uppgifter.

Artikel 21

Återkrav av utbetalningar till för stort belopp

1. Om någondera avtalsstatens behöriga institution vid tillämpning av detta avtal till en förmånstagare har betalat ut ett belopp som överskrider det belopp förmånstagaren har rätt till, får institutionen med beaktande av de villkor och begränsningar som bestäms i den lagstiftning den tillämpar be institutionen i den andra avtalsstaten dra av detta belopp från de utbetalningar den institutionen betalar till förmånstagaren.

2. Den senare institutionen ska dra av detta belopp i enlighet med de villkor och begränsningar som bestäms i den lagstiftning institutionen tillämpar som om den hade betalat ut beloppet och överföra det så avdragna beloppet till den institution som är fordringsägare.

Artikel 22

Utbetalning av förmåner

1. Förmåner enligt detta avtal kan betalas i någondera avtalsstatens valuta.

2. Om en avtalsstat inför valutareglering eller andra motsvarande åtgärder som begränsar betalningar, försändelser eller överföringar av penningtillgångar eller finansiella instrument till personer utanför den avtalsstaten, ska den omgående vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att det avtalsenliga beloppet betalas till de personer som avses i artikel 3 som bor inom den andra avtalsstatens eller en tredje stats territorium.

Artikel 23

Tvistlösning

De behöriga myndigheterna ska i den mån det är möjligt lösa tvister om tolkningen eller tillämpningen av denna överenskommelse, vid behov via diplomatiska kanaler.

Del V

Övergångs- och slutbestämmelser

Artikel 24

Händelser som inträffar före överenskommelsens ikraftträdande

1. Denna överenskommelse ska tillämpas också på händelser som har inträffat före dess ikraftträdande.

2. Denna överenskommelse ger inte rätt till några förmåner för tidsperioder före dess ikraftträdande.

3. Alla försäkringsperioder som enligt någondera avtalsstatens lagstiftning har fullgjorts före dagen för denna överenskommelses ikraftträdande ska beaktas vid fastställande av rätten till varje förmån i enlighet med bestämmelserna i denna överenskommelse.

4. Denna överenskommelse ska inte gälla rättigheter som har realiserats genom en engångsersättning eller återbetalning av försäkringsavgift.

5. När artikel 8 tillämpas på personer som har utsänts till en avtalsstat före dagen för överenskommelsens ikraftträdande anses de anställningsperioder det hänvisas till i artikeln börja vid denna tidpunkt.

Artikel 25

Avtalets varaktighet

Detta avtal ingås för en obegränsad tid. Endera avtalsstaten får via diplomatiska kanaler säga upp överenskommelsen med en uppsägningstid på 12 månader genom att skriftligen meddela detta till den andra avtalsstaten.

Artikel 26

Garanti för rättigheter som en arbetstagare har förvärvat eller står i begrepp att förvärva

Om denna överenskommelse sägs upp, kvarstår alla rättigheter och betalningar av förmåner som en arbetstagare med stöd av överenskommelsen har förvärvat eller står i begrepp att förvärva.

Artikel 27

Ikraftträdande

Avtalsstaterna ska via diplomatiska kanaler underrätta varandra om att deras respektive konstitutionella eller rättsliga förfaranden som krävs för att överenskommelsen ska träda i kraft har slutförts. Denna överenskommelse träder i kraft den första dagen i den tredje månaden som följer på den månad då den senare underrättelsen har mottagits.

Utfärdad i Delhi den 12 juni 2012 i två originalexemplar, bägge på engelska, finska och hindi. Alla texter är lika giltiga. Vid meningsskiljaktigheter om tolkningen ska den engelska språkversionen gälla.