Förvaltningslag 6.6.2003/434

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

I AVDELNINGEN

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

1 kap

Lagens syfte och tillämpningsområde

1 §

Lagens syfte

Mom. 1

Syftet med denna lag är att genomföra och främja god förvaltning samt rättsskydd i förvaltningsärenden. Lagens syfte är också att främja kvalitet och gott resultat i fråga om den service förvaltningen tillhandahåller.

Se Finlands grundL 731/1999 2 § 3 mom. och 21 § 2 mom.

2 §

Tillämpningsområde

Mom. 1

I denna lag föreskrivs om grunderna för god förvaltning och om förfarandet i förvaltningsärenden.

Mom. 2

Denna lag tillämpas hos statliga myndigheter, kommunala myndigheter och självständiga offentligrättsliga inrättningar samt hos riksdagens ämbetsverk och republikens presidents kansli (myndighet).

Mom. 3

Denna lag tillämpas vid statens affärsverk, offentligrättsliga föreningar samt på enskilda då de sköter offentliga förvaltningsuppgifter.

Om överföring av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter se Finlands grundL 731/1999 124 §.

3 §

Tillämpning på förvaltningsavtal

Mom. 1

Vid tillämpning av denna lag avses med förvaltningsavtal ett avtal som hör till myndighetens behörighet och gäller skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift eller ett avtal som sammanhänger med utövning av offentlig makt.

Mom. 2

När ett förvaltningsavtal ingås skall grunderna för god förvaltning iakttas. Samtidigt skall rättigheterna för dem som berörs av det ärende som avtalet gäller samt deras möjligheter att påverka avtalets innehåll tryggas tillräckligt vid beredningen.

Se 71 § 1 mom.

4 §

Begränsningar av tillämpningsområdet

Mom. 1

Denna lag tillämpas inte på rättskipning, förundersökning, polisundersökning eller utsökning. Lagen tillämpas inte heller på militära order eller på andra beordranden som har utfärdats inom förvaltningen och som gäller utförande av ett uppdrag eller vidtagande av någon annan åtgärd.

Mom. 2

Denna lag tillämpas inte på den laglighetskontroll som utövas av de högsta laglighetsövervakarna, om inte något annat föreskrivs särskilt.

Mom. 3

3 mom. har upphävts genom L 9.5.2014/368. (9.5.2014/368)

Se Rättegångsbalk 4/1734, FörvaltningsprocessL 586/1996, FörundersökningsL 805/2011, PolisL 872/2011, Utsökningsbalk 705/2007, L om riksdagens justitieombudsman 197/2002 och L om justitiekanslern i statsrådet 193/2000.

5 § (29.3.2019/432)

Förhållande till annan lagstiftning

Mom. 1

Om det i någon annan lag finns bestämmelser som avviker från denna lag, ska de i stället iakttas.

Mom. 2

Bestämmelser om elektronisk kommunikation vid anhängiggörande och behandling av förvaltningsärenden samt vid vanlig och bevislig elektronisk delgivning av beslut finns i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).

Mom. 3

Bestämmelser om det förfarande som ska iakttas i förvaltningsärenden inom evangelisk-lutherska kyrkan i Finland finns i kyrkolagen (1054/1993).

5 § har ändrats genom L 432/2019, som träder i kraft 1.1.2020. Den tidigare formen lyder:

5 §

Förhållande till annan lagstiftning

Mom. 1

Om det i någon annan lag finns bestämmelser som avviker från denna lag, skall de i stället iakttas.

Mom. 2

Bestämmelser om elektronisk kommunikation vid anhängiggörande och behandling av förvaltningsärenden samt vid delgivning av beslut finns i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).

Mom. 3

Bestämmelser om det förfarande som skall iakttas i förvaltningsärenden inom evangelisk-lutherska kyrkan i Finland finns i kyrkolagen (1054/1993).

Se KyrkoL 1054/1993 25 kap. 5 §.

2 kap

Grunderna för god förvaltning

Se Finlands grundL 731/1999 12 § 2 mom. och 21 § samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna 41 och 47 art.

6 §

Rättsprinciperna inom förvaltningen

Mom. 1

Myndigheterna skall bemöta dem som uträttar ärenden hos förvaltningen jämlikt och använda sina befogenheter enbart för syften som är godtagbara enligt lag. Myndigheternas åtgärder skall vara opartiska och stå i rätt proportion till sitt syfte. Åtgärderna skall skydda förväntningar som är berättigade enligt rättsordningen.

Om jämlikhetsprincipen se t.ex. Finlands grundL 731/1999 6 §, L DiskrimineringsL 1325/2014, ArbetsavtalsL 55/2001 2 kap. 2 §, L om jämställdhet mellan kvinnor och män 609/1986, StatstjänstemannaL 750/1994 11 §, L om kommunala tjänsteinnehavare 304/2003 12 § samt StraffL 39/1889 11 kap. 11 § och 47 kap. 3 §. Se även Europeiska människorättskonventionen FördrS 18–19/1990 14 art. och tilläggsprotokoll nr. 12 (FördrS 8–9/2005). Om ändamålsbundenhetsprincipen se 1 §. Om objektivitetsprincipen se 27–30 § och StraffL 39/1889 40 kap. 3 §, Finlands grundL 731/1999 21 §, StatstjänstemannaL 750/1994 14–16 och 18 §, L om kommunala tjänsteinnehavare 304/2003 17 och 18 § samt L om privata säkerhetstjänster 1085/2015 106 §. Om proportionalitetsprincipen se t.ex. L om offentlighet i myndigheternas verksamhet 621/1999 17 §, L om yttrandefrihet i masskommunikation 460/2003 1 §, UtlänningsL 301/2004 5 § och TulL 1466/1994 13 §. Om tillitsskydd se 50 och 51 §. Se även t.ex. L om beskattningsförfarande 1558/1995 26 § 2 mom.

7 § (9.5.2014/368)

Serviceprincipen och adekvat service

Mom. 1

Möjligheterna att uträtta ärenden och behandlingen av ärenden hos en myndighet ska om möjligt ordnas så att den som vänder sig till förvaltningen får behörig service och att myndigheten kan sköta sin uppgift med gott resultat.

Mom. 2

Bestämmelser om skyldighet för myndigheter att informera om sin verksamhet, sina tjänster och de rättigheter och skyldigheter som enskilda människor och sammanslutningar har i ärenden som anknyter till myndighetens verksamhetsområde finns i 20 § 2 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).

Se Finlands grundL 731/1999 21 § 1 mom. Se även 21–23 §, 31 § 1 mom. och 41 §.

8 §

Rådgivning

Mom. 1

Myndigheterna skall inom ramen för sin behörighet och enligt behov ge sina kunder råd i anslutning till skötseln av ett förvaltningsärende samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden. Rådgivningen är avgiftsfri.

Mom. 2

Om ett ärende inte hör till myndighetens behörighet, skall den i mån av möjlighet hänvisa kunden till den behöriga myndigheten.

Om skadeståndsansvar förorsakad av felaktig rådgivning se Finlands grundL 731/1999 118 § 3 mom. och SkadeståndsL 412/1974 3 kap. 2 §.

9 §

Krav på gott språkbruk

Mom. 1

Myndigheterna skall använda ett sakligt, klart och begripligt språk.

Mom. 2

I fråga om en kunds rätt att använda sitt eget språk vid kommunikation med myndigheterna gäller vad som särskilt föreskrivs om detta eller vad som följer av internationella avtal som är bindande för Finland.

Se SpråkL 423/2003 2 kap. och Samisk språkL 1086/2003 12 §, Rättegångsbalk 4/1734 4 kap. 1 §, L om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda 424/2003, SRf om de språkkunskaper som krävs av vissa tjänstemän inom justitieministeriets förvaltningsområde 1126/2003 och Konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om nordiska medborgares rätt att använda sitt eget språk i annat nordiskt land FördrS 11/1987.

10 §

Samarbete mellan myndigheterna

Mom. 1

Inom ramen för sin behörighet och i den omfattning ärendet kräver skall varje myndighet på andra myndigheters begäran bistå dessa i skötsel av en förvaltningsuppgift, och även i övrigt sträva efter att främja samarbetet mellan myndigheterna.

Mom. 2

Om handräckning mellan myndigheterna föreskrivs särskilt.

Om handräckning se t.ex. L om beskattningsförfarande 1558/1995 93 § och PolisL 872/2011 9 kap. 1 och 2 §.

3 kap

Partsställning och förande av talan

11 §

Part

Mom. 1

Part i ett förvaltningsärende är den vars rätt, fördel eller skyldighet ärendet gäller.

Jfr 41 § och Markanvändnings- och byggL 132/1999 62 §. Om partsoffentlighet se L om offentlighet i myndigheternas verksamhet 621/1999 11 §. Se även SpråkL 423/2003 12 §.

12 §

Ombud och biträde

Mom. 1

I ett förvaltningsärende får ombud och biträde anlitas. Huvudmannen skall dock infinna sig personligen, om det är nödvändigt för att ärendet skall kunna utredas. Ett ombud skall förete fullmakt eller på något annat tillförlitligt sätt visa att han eller hon har rätt att företräda huvudmannen. Fullmakten skall på myndighetens anmodan specificeras, om det råder oklarhet om behörigheten eller dess omfattning. En advokat och ett offentligt rättsbiträde skall förete fullmakt endast om myndigheten bestämmer det.

Mom. 2

Om ett ombud eller biträde är olämpligt för sitt uppdrag, kan en myndighet förbjuda honom eller henne att uppträda i ärendet hos denna myndighet. Huvudmannen skall underrättas om förbudet och ges tillfälle att skaffa sig ett nytt ombud eller biträde.

Mom. 3

Ändring i en myndighets beslut om förbud att uppträda får sökas särskilt genom besvär hos den myndighet som är behörig att behandla en ansökan om ändring av avgörandet i ärendet. I fråga om ändringssökande tillämpas i övrigt förvaltningsprocesslagen (586/1996). Behandlingen av ärendet kan fortsätta trots ändringsansökan som gäller förbudet, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Se även L om patientens ställning och rättigheter 785/1992 11 §, L om diskrimineringsombudsmannen 1326/2014 7 § och L om jämställdhetsombudsmannen 1328/2014 3 §.

13 §

Tystnadsplikt för ombud och biträden

Mom. 1

Ett ombud eller biträde får inte olovligen röja förtroliga uppgifter som huvudmannen har anförtrott ombudet eller biträdet för skötseln av ett ärende.

Mom. 2

På den tystnadsplikt som gäller uppgifter som ett ombud eller ett biträde har fått på något annat sätt för att kunna sköta sitt uppdrag och på förbudet att utnyttja sådana uppgifter tillämpas lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) också när uppgiften har inhämtats hos någon annan än den myndighet som behandlar ärendet.

Mom. 3

Vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. gäller också tolkar och översättare som anlitas i ärendet samt andra personer som enligt uppdrag eller annars deltar i skötseln av huvudmannens ärende.

Se även L om offentlighet i myndigheternas verksamhet 621/1999 6 kap.

14 §

Omyndigas talan

Mom. 1

En omyndigs talan förs av den omyndigas intressebevakare, vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare. En omyndig har dock rätt att ensam föra sin talan i ärenden som gäller sådan inkomst eller förmögenhet som han eller hon råder över.

Mom. 2

En omyndig person som har fyllt aderton år för själv ensam sin talan i ett ärende som gäller hans eller hennes person, om den omyndiga kan förstå sakens betydelse.

Mom. 3

En minderårig som har fyllt femton år och hans eller hennes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare har rätt att var för sig föra talan i ett ärende som gäller den minderårigas person eller personliga fördel eller rätt.

Se L om förmyndarverksamhet 442/1999 2 § samt 2 och 5 kap. Se även BarnskyddsL 417/2007 20–22 §, UtlänningsL 301/2004 6 §, L om patientens ställning och rättigheter 785/1992 7 § och FörvaltningsprocessL 586/1996 4 kap.

15 §

Intressebevakarens rätt att föra talan

Mom. 1

En intressebevakare som har förordnats för en myndig person skall vid sidan av huvudmannen självständigt föra talan i ärenden som hör till intressebevakarens uppdrag. Om intressebevakaren och huvudmannen då är av olika åsikt blir huvudmannens ståndpunkt avgörande, om han eller hon kan förstå sakens betydelse.

Mom. 2

Om huvudmannens handlingsbehörighet har begränsats på något annat sätt än genom omyndigförklaring, skall intressebevakaren ensam föra huvudmannens talan i ärenden som huvudmannen inte har rätt att fatta beslut i. Intressebevakaren och huvudmannen för dock gemensamt talan i ärenden som de tillsammans skall besluta om.

Se L om förmyndarverksamhet 442/1999 5 kap.

II AVDELNINGEN

HUR ETT FÖRVALTNINGSÄRENDE INLEDS OCH BEHANDLAS HOS EN MYNDIGHET

4 kap

Hur en handling sänds till en myndighet och hur ett förvaltningsärende inleds

Se L om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 13/2003.

16 §

Handlingars innehåll

Mom. 1

Av en handling som tillställs en myndighet skall framgå vad ärendet gäller. I handlingen skall antecknas avsändarens namn samt de kontaktuppgifter som behövs för att ärendet skall kunna skötas.

17 §

Avsändarens ansvar

Mom. 1

En handling tillställs på avsändarens eget ansvar den i ärendet behöriga myndigheten under dess kontaktadress. Om det har bestämts en tidsfrist för inlämnande av handlingen, skall avsändaren se till att handlingen kommer in till myndigheten inom tidsfristen.

Mom. 2

Avsändaren av en handling skall på begäran ges ett intyg över att handlingen har diarieförts eller registrerats på något annat sätt.

Se L om beräknande av laga tid 150/1930 och FörvaltningsprocessL 586/1996 61 och 62 §. Se L om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 13/2003 8 §.

18 §

Ankomstdag för en handling

Mom. 1

En handling anses ha kommit in till en myndighet den dag då den har getts in till myndigheten.

Mom. 2

Som ankomstdag för en handling som har sänts per post betraktas också den dag då handlingen har kommit till myndighetens postbox eller då myndigheten har tillställts ett meddelande om att försändelsen har kommit in till ett postföretag.

Se även L om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 13/2003 10 §.

19 §

Hur ett ärende inleds

Mom. 1

Ett ärende inleds skriftligen genom att yrkandena jämte grunderna för dem anges. Med myndighetens samtycke får ett ärende också inledas muntligen.

Se även L om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 13/2003 9 §.

20 §

Tidpunkten för inledandet av ett ärende

Mom. 1

Ett förvaltningsärende har inletts när den handling som avser detta har kommit in till en behörig myndighet eller när ett ärende som får inledas muntligen har framförts för myndigheten och de uppgifter som behövs för att behandlingen av ärendet skall kunna påbörjas har registrerats.

21 §

Överföring av handlingar

Mom. 1

En myndighet som av misstag har tillställts en handling för behandling av ett ärende i vilket myndigheten inte är behörig skall utan dröjsmål överföra handlingen till den myndighet som den anser vara behörig. Avsändaren av handlingen skall underrättas om överföringen.

Mom. 2

När en handling överförs behöver det inte fattas något beslut om att ärendet avvisas.

Mom. 3

Vid överföring av en handling som skall tillställas en myndighet inom en tidsfrist anses fristen ha blivit iakttagen, om den behöriga myndigheten får handlingen före fristens utgång.

Se FörvaltningsprocessL 586/1996 29 § och L om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 13/2003 15 §.

22 §

Komplettering av handlingar

Mom. 1

Är en handling som har tillställts en myndighet bristfällig, skall myndigheten uppmana avsändaren att komplettera handlingen inom en viss tid, om det inte är onödigt med tanke på avgörandet av ärendet. Avsändaren av handlingen skall upplysas om hur handlingen skall kompletteras.

Mom. 2

En handling som har kommit in till en myndighet behöver inte kompletteras med en underskrift, om handlingen innehåller uppgifter om avsändaren och det inte finns anledning att betvivla handlingens autenticitet och integritet.

Mom. 3

En part kan också på eget initiativ komplettera sin ansökan eller någon annan handling som parten har gett in för behandlingen av ett ärende, samt under behandlingens lopp ge in sådana handlingar som behövs för att ärendet skall kunna avgöras.

Se 33 §. Se FörvaltningsprocessL 586/1996 28 §, L om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 13/2003 9 § 2 mom. och L om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster 617/2009.

5 kap

Allmänna krav beträffande behandlingen av ärenden

Se Finlands grundL 731/1999 6 §, 14 § 4 mom., 17, 21, 22 och 118 §.

23 §

Behandling utan dröjsmål

Mom. 1

Ett ärende skall behandlas utan ogrundat dröjsmål.

Mom. 2

En myndighet skall på en parts begäran ge en uppskattning om när ett beslut kommer att ges samt svara på förfrågningar om hur behandlingen framskrider.

Se Finlands grundL 731/1999 21 § 1 mom., StatstjänstemannaL 750/1994 14 § 1 mom. och L om kommunala tjänsteinnehavare 304/2003 17 § 1 mom.

23 a § (9.5.2014/368)

Angivande av handläggningstid

Mom. 1

En myndighet ska för de centrala ärendegrupperna inom sitt verksamhetsområde ange förväntad handläggningstid för sådana ärenden som myndigheten avgör genom förvaltningsbeslut och som kan inledas endast på initiativ av en part. Detta gäller inte ärenden för vars del det föreskrivs om en tidsfrist för handläggningen.

24 §

Offentlig behandling

Mom. 1

Ett ärende behandlas offentligt, om så föreskrivs eller beslut om detta har fattats med stöd av en särskild bestämmelse.

Mom. 2

Bestämmelser om handlingars offentlighet och en parts rätt till information finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Se Finlands grundL 731/1999 12 § och 21 § 2 mom. samt KommunalL 410/2015 101 § och 147 § 1 mom. Se även EPRF (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

25 §

Gemensam behandling av ärenden

Mom. 1

Kan ett beslut som skall fattas av en myndighet ha en betydande inverkan på avgörandet i ett annat ärende som samtidigt är anhängigt hos samma myndighet, skall myndigheten bereda ärendena gemensamt och avgöra dem på en gång, om gemensam behandling inte medför menligt dröjsmål eller är onödig med hänsyn till ärendets art eller natur.

26 §

Tolkning och översättning

Mom. 1

En myndighet skall ordna tolkning och översättning i ett ärende som kan inledas av en myndighet, om

1) en part som använder romani eller teckenspråk eller något annat språk inte behärskar det språk, finska eller svenska, som skall användas vid myndigheten, eller

2) en part på grund av handikapp eller sjukdom inte kan göra sig förstådd.

Mom. 2

Ärendet kan tolkas eller översättning göras till ett språk som parten kan konstateras förstå tillräckligt väl med hänsyn till ärendets art.

Mom. 3

För utredning av ett ärende eller för att trygga en parts rättigheter kan myndigheten ordna tolkning och översättning också i andra ärenden än de som avses i 1 mom.

Mom. 4

Bestämmelser om rätten för den som använder finska och den som använder svenska att få av myndigheten ordnad tolkning och översättning finns i språklagen (423/2003). Beträffande tolkning och översättning till samiska gäller vad som föreskrivs särskilt. Varje myndighet skall också se till att medborgare i de övriga nordiska länderna får behövlig tolkning och översättning i ärenden som behandlas vid myndigheten.

Se Finlands grundL 731/1999 17 §, SpråkL 423/2003 3 kap., Konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om nordiska medborgares rätt att använda sitt eget språk i annat nordiskt land FördrS 11/1987, FörvaltningsprocessL 586/1996 77 § och Samisk språkL 1086/2003 19 och 20 §.

27 §

Jäv

Mom. 1

En tjänsteman får inte delta i behandlingen av ett ärende eller vara närvarande vid behandlingen, om tjänstemannen är jävig.

Mom. 2

Bestämmelserna om jäv för tjänstemän gäller också ledamöter i ett kollegialt organ och andra som deltar i behandlingen av ett ärende, samt den som förrättar inspektion.

Se 6 § och Finlands grundL 731/1999 21 § 1 mom.

28 §

Jävsgrunder

Mom. 1

En tjänsteman är jävig

1) om tjänstemannen eller en närstående till honom eller henne är part,

2) om tjänstemannen eller en närstående till honom eller henne biträder eller företräder en part eller den för vilken avgörandet i ärendet kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada,

3) om avgörandet i ärendet kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för tjänstemannen eller för en i 2 mom. 1 punkten avsedd närstående till honom eller henne,

4) om tjänstemannen står i anställningsförhållande eller i sådant uppdragsförhållande som har samband med det föreliggande ärendet till en part eller till någon för vilken avgörandet i ärendet kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada,

5) om tjänstemannen eller en i 2 mom. 1 punkten avsedd närstående till honom eller henne är medlem av styrelsen, förvaltningsrådet eller något därmed jämförbart organ eller är verkställande direktör eller innehar motsvarande ställning i en sådan sammanslutning eller stiftelse eller sådant statligt affärsverk eller sådan statlig inrättning som är part eller för vilken avgörandet i ärendet kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada,

6) om tjänstemannen eller en i 2 mom. 1 punkten avsedd närstående till honom eller henne hör till direktionen för eller något annat därmed jämförbart organ i ett ämbetsverk eller en inrättning och det är fråga om ett ärende som sammanhänger med styrningen eller övervakningen av ämbetsverket eller inrättningen, eller

7) om tilltron till tjänstemannens opartiskhet av något annat särskilt skäl äventyras.

Mom. 2

Med närstående avses i 1 mom.

1) tjänstemannens make samt barn, barnbarn, syskon, föräldrar, far- och morföräldrar samt också den som på något annat sätt står tjänstemannen särskilt nära liksom även dessa personers makar,

2) tjänstemannens föräldrars syskon samt deras makar, tjänstemannens syskonbarn och tidigare make till tjänstemannen, samt

3) tjänstemannens makes barn, barnbarn, syskon, föräldrar och far- och morföräldrar samt också dessa personers makar och tjänstemannens makes syskonbarn.

Mom. 3

Som närstående anses också motsvarande halvsläkting. Med makar avses äkta makar, personer som lever under äktenskapsliknande förhållanden och personer som lever i registrerat partnerskap.

Se KommunalL 410/2015 97 § och 147 § 1 mom. samt StatstjänstemannaL 750/1994 18 § 2 mom. Om domarjäv se även Rättegångsbalk 4/1734 13 kap.

29 § (11.6.2010/581)

Avgörande av jävsfrågor

Mom. 1

En fråga som gäller jäv för en tjänsteman ska avgöras utan dröjsmål.

Mom. 2

En tjänsteman avgör själv om han eller hon är jävig. Om jäv för ledamöter och föredragande i ett kollegialt organ beslutar dock organet i fråga. Ett kollegialt organ beslutar också om någon annan som har rätt att närvara är jävig. En ledamot och en föredragande får delta i behandlingen av en fråga om sitt jäv endast om organet inte är beslutfört utan ledamoten eller föredraganden, och en ojävig person inte kan fås i stället för honom eller henne utan avsevärt dröjsmål.

Mom. 3

I ett beslut som gäller jäv får omprövning inte begäras särskilt och det får inte heller överklagas särskilt genom besvär.

30 §

Fortsatt behandling av ett ärende

Mom. 1

En ojävig tjänsteman skall utan dröjsmål förordnas i en jävig tjänstemans ställe. Tjänstemannen får dock avgöra ett brådskande ärende, om jävet inte kan inverka på avgörandet.

6 kap

Utredning av ärenden och hörande av parter

31 §

Utredningsskyldighet

Mom. 1

En myndighet skall se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt. Myndigheten skall i detta syfte skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet skall kunna avgöras.

Mom. 2

En part skall lägga fram utredning om grunderna för sina yrkanden. Parten skall också i övrigt medverka till utredningen av ett ärende som han eller hon har inlett.

Se t.ex. UtlänningsL 301/2004 7 § 2 mom. och L om beskattningsförfarande 1558/1995 2 kap. och 26 §.

32 §

Begäran om utredning

Mom. 1

I en begäran om utlåtande eller annan utredning skall det specificeras beträffande vilka särskilda omständigheter utredning skall läggas fram.

33 §

Frist för framläggande av utredning

Mom. 1

För komplettering av en handling, avgivande av förklaring och framläggande av utredning skall det sättas ut en frist som är tillräcklig med hänsyn till ärendets art.

Mom. 2

En part skall underrättas om att ärendet kan avgöras även om fristen inte iakttas. Fristen kan förlängas på en parts begäran, om det är nödvändigt för att ärendet skall kunna utredas.

34 §

Hörande av part

Mom. 1

Innan ett ärende avgörs skall en part ges tillfälle att framföra sin åsikt om ärendet och avge sin förklaring med anledning av sådana yrkanden och sådan utredning som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras.

Mom. 2

Ett ärende får avgöras utan att en part hörs, om

1) yrkandet lämnas utan prövning eller omedelbart avslås såsom ogrundat,

2) ärendet gäller anställande i tjänstgöringsförhållande eller antagande till frivillig utbildning,

3) ärendet gäller beviljande av en sådan förmån som grundar sig på bedömning av sökandens egenskaper,

4) hörandet kan äventyra syftet med beslutet eller om det dröjsmål som hörandet medför i behandlingen av ärendet orsakar betydande skada för människors hälsa, den allmänna säkerheten eller miljön,

5) ett yrkande som inte rör någon annan part godkänns eller om hörandet av någon annan orsak är uppenbart onödigt.

Se Finlands grundL 731/1999 21 § 2 mom. och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna 41 art.

35 §

Hörande av huvudmannen och intresse- bevakaren eller vårdnadshavaren

Mom. 1

När intressebevakaren, vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare för talan skall huvudmannen höras och när huvudmannen för talan skall intressebevakaren, vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare höras, om detta är nödvändigt med hänsyn till huvudmannens fördel eller för att saken skall kunna utredas.

Se L om förmyndarverksamhet 442/1999 4 och 5 kap., L om intressebevakningsfullmakt 648/2007 2 § och 4 kap. och L angående vårdnad om barn och umgängesrätt 361/1983 3–5 §.

36 §

Meddelande om hörande

Mom. 1

En part skall upplysas om syftet med hörandet samt om den frist som har satts ut för avgivande av förklaring. I begäran om hörande skall vid behov specificeras vilka omständigheter förklaring begärs om. En part skall tillställas handlingarna i de frågor som hörandet gäller i original eller kopior eller på något annat sätt ges tillfälle att ta del av dem.

37 §

Muntliga yrkanden och utredningar

Mom. 1

En myndighet skall på begäran ge en part tillfälle att framföra ett yrkande eller lägga fram utredning muntligen, om det behövs för att ärendet skall kunna utredas och ett skriftligt förfarande skulle bereda parten oskäliga svårigheter. Övriga parter skall kallas att infinna sig samtidigt, om det är nödvändigt för att bevaka parternas rätt eller fördel.

Mom. 2

På en parts begäran kan myndigheten också i andra situationer än de som avses i 1 mom. ge parten tillfälle att muntligen framföra uppgifter som är nödvändiga för att ärendet skall kunna utredas.

38 §

Syn

Mom. 1

En myndighet kan förrätta syn om det behövs för att ett ärende skall kunna utredas. Den som är part skall ges tillfälle att närvara vid synen och att uttala sin åsikt om de omständigheter som kommer fram. När ärendets art kräver det skall till synen kallas också den myndighet som enligt lag skall utöva tillsyn över verksamheten i fråga eller vars sakkunskap behövs för att ärendet skall kunna avgöras. Syn skall förrättas utan att syneobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet.

Mom. 2

Vid syn skall upprättas protokoll av vilket myndighetens viktigaste iakttagelser och parternas anmärkningar skall framgå. Protokollet skall utan dröjsmål delges parten och andra som har kallats till förrättningen.

Mom. 3

En syneförrättning är offentlig. En myndighet kan begränsa allmänhetens tillträde till syneförrättningen, om det är påkallat med hänsyn till ärendets art eller karaktären av den verksamhet som är föremål för syn. Syn får inte förrättas i lokaler som omfattas av hemfriden, om inte något annat bestäms särskilt i lag.

Se L om offentlighet i myndigheternas verksamhet 621/1999 6 § och 7 § 2 mom. Om syn se t.ex. Markanvändnings- och byggL 132/1999 133 § 2 mom.

39 §

Inspektion

Mom. 1

En myndighet skall underrätta en part som direkt berörs av ärendet om tidpunkten då en inspektion som faller under myndighetens behörighet inleds, såvida syftet med inspektionen inte äventyras av en sådan underrättelse. Parten har rätt att närvara vid inspektionen och att framföra sin åsikt och ställa frågor om omständigheter som har samband med inspektionen. Under inspektionens gång skall parten om möjligt underrättas om inspektionens ändamål, hur den genomförs samt om fortsatta åtgärder. Inspektionen skall förrättas utan att inspektionsobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet.

Mom. 2

Den som förrättar inspektion skall utan dröjsmål avfatta en skriftlig inspektionsberättelse över inspektionen. Av inspektionsberättelsen skall inspektionens förlopp och inspektionsförrättarens viktigaste iakttagelser framgå. Inspektionsberättelsen skall delges en part som har rätt att närvara vid inspektionen.

Se StraffL 39/1889 40 kap. 7–11 § och L om offentlighet i myndigheternas verksamhet 621/1999 24 §. Se Finlands grundL 731/1999 10 § 3 mom. Om inspektion se t.ex. ElsäkerhetsL 1135/2016 42 §, L om finansiering av landsbygdsnäringar 329/1999 44 §, L om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen 44/2006 4 och 5 § samt L om beskattningsförfarande 1558/1995 14 §.

40 § (26.6.2015/801)

Muntlig bevisning

Mom. 1

Av särskilda skäl kan i ett förvaltningsärende ett vittne höras muntligen under försäkran samt en part höras muntligen. Parter som omedelbart berörs av beslutet i ärendet ska ges tillfälle att vara närvarande då ett vittne eller en part hörs. Parter har rätt att ställa frågor till den som hörs samt att uttala sin åsikt om dennas berättelse.

Mom. 2

Handräckning för användande av muntliga bevismedel ges av den förvaltningsdomstol vid vilken vittnet eller parten lämpligast kan höras. I justitieförvaltningsärenden som behandlas av en domstol verkställs hörandet av domstolen i fråga.

Mom. 3

I fråga om vittnesjäv samt ett vittnes rätt att vägra vittna gäller förvaltningsprocesslagen.

Se FörvaltningsprocessL 586/1996 39 § och Rättegångsbalk 4/1734 17 kap.

41 §

Möjligheter till inflytande

Mom. 1

Om avgörandet i ett ärende kan ha en betydande inverkan på andras än parternas livsmiljö, arbete eller övriga förhållanden, skall myndigheten ge dessa personer möjlighet att få uppgifter om utgångspunkterna och målen för behandlingen av ärendet samt att uttala sin åsikt om ärendet.

Mom. 2

Information om att ärendet är anhängigt och om möjligheten till inflytande skall ges på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till ärendets betydelse och omfattning.

Mom. 3

Information om att ärendet är anhängigt behöver dock inte ges, om det äventyrar syftet med avgörandet, medför annan betydande olägenhet eller är uppenbart onödigt.

Finlands grundL 731/1999 14 § 4 mom. och 20 § samt KommunalL 410/2015 22 § och 147 § 1 mom.

42 §

Anteckning av uppgifter

Mom. 1

Uppgifter om muntligen framförda yrkanden och utredningar som kan inverka på avgörandet i ett ärende skall antecknas eller registreras på något annat sätt. Detsamma gäller uppgifter som har inhämtats ur ett personregister som avses i personuppgiftslagen (523/1999).

Om definition för personregister se PersonuppgiftsL 523/1999 3 § 3 p.

7 kap

Avgörande av ärenden

43 § (11.6.2010/581)

Beslutets form

Mom. 1

Förvaltningsbeslut ska ges skriftligen.

Mom. 2

Ett beslut kan ges muntligen, om det är nödvändigt på grund av att ärendet är brådskande.

Mom. 3

Ett muntligt beslut ska utan dröjsmål också ges skriftligen tillsammans med en anvisning om hur man begär omprövning eller en besvärsanvisning. Fristen för begäran om omprövning eller sökande av ändring börjar löpa från delfåendet av det skriftliga beslutet, enligt vad som föreskrivs särskilt.

Se L om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 13/2003 18 § och Finlands grundL 731/1999 21 §.

44 §

Beslutets innehåll

Mom. 1

Av ett skriftligt beslut skall tydligt framgå

1) den myndighet som har fattat beslutet samt tidpunkten för beslutet,

2) de parter som beslutet direkt gäller,

3) motiveringen för beslutet och en specificerad uppgift om vad en part är berättigad eller förpliktad till eller hur ärendet annars har avgjorts, samt

4) namn och kontaktuppgifter för den person av vilken en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet.

Mom. 2

När ett muntligt beslut ges skall parten meddelas hur ärendet har avgjorts och ges en redogörelse för motiveringen för beslutet.

45 §

Motivering av beslut

Mom. 1

Ett beslut skall motiveras. I motiveringen skall det anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats.

Mom. 2

Motiveringen för ett beslut kan utelämnas, om

1) ett viktigt allmänt eller enskilt intresse förutsätter att beslutet meddelas omedelbart,

2) beslutet gäller val som förrättas av ett kommunalt kollegialt organ,

3) beslutet gäller antagande till frivillig utbildning eller beviljande av en sådan förmån som grundar sig på en bedömning av sökandens egenskaper,

4) ett yrkande som inte gäller någon annan part godkänns genom beslutet och ingen annan har rätt att söka ändring i beslutet, eller

5) motivering av någon annan särskild orsak är uppenbart onödig.

Mom. 3

I de situationer som avses i 2 mom. skall motivering dock ges, om beslutet innebär en väsentlig ändring av vedertagen praxis.

Se Finlands grundL 731/1999 21 § 2 mom. Se även Utsökningsbalk 705/2007 3 kap. 28 § och L om beskattningsförfarande 1558/1995 26 b §.

46 § (1.8.2010/581)

Anvisningar om hur man begär omprövning

Mom. 1

Om en part måste begära omprövning av ett beslut genom ett särskilt föreskrivet omprövningsförfarande innan besvär över beslutet får anföras, ska anvisningar om hur man begär omprövning ges samtidigt som beslutet meddelas.

Mom. 2

Anvisningar om hur man begär omprövning ska också ges när det finns särskilda bestämmelser om hur ett förvaltningsbeslut förs till en myndighet för att behandlas som något annat än ett fullföljdsärende.

Mom. 3

Beträffande innehållet i en anvisning om hur man begär omprövning gäller vad som i 47 och 49 § bestäms om besvärsanvisning.

47 §

Besvärsanvisning

Mom. 1

Besvärsanvisning skall fogas till ett beslut som får överklagas genom besvär. I besvärsanvisningen skall nämnas

1) besvärsmyndigheten,

2) den myndighet som skall tillställas besvärsskriften, samt

3) besvärstiden och från vilken tidpunkt den räknas.

Mom. 2

I besvärsanvisningen skall det redogöras för de krav som ställs på innehållet i och bilagorna till besvärsskriften samt på frambefordrandet av besvären.

Se FörvaltningsprocessL 586/1996 14 och 22 §, KommunalL 410/2015 138 § och 147 § 1 mom., L om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 13/2003 7 § 2 mom. samt L om beräknande av laga tid 150/1930.

48 §

Upplysning om besvärsförbud och oöverklagbarhet

Mom. 1

Är det enligt en särskild bestämmelse förbjudet att anföra besvär eller är beslutet inte överklagbart, skall den bestämmelse som ligger till grund för detta anges i beslutet.

Se t.ex. FörvaltningsprocessL 586/1996 5 § 2 mom. samt KommunalL 410/2015 136 § och 147 § 1 mom.

49 §

Rättelse av besvärsanvisning

Mom. 1

Har besvärsanvisning inte getts eller har det i ett beslut felaktigt angetts att det inte får överklagas genom besvär, skall myndigheten ge en ny lagenlig besvärsanvisning.

Mom. 2

Är en besvärsanvisning felaktig skall myndigheten ge en ny besvärsanvisning, om detta begärs inom den i besvärsanvisningen nämnda eller den föreskrivna besvärstiden.

Mom. 3

Besvärstiden börjar löpa från den tidpunkt då den nya besvärsanvisningen har delgetts.

7 a kap (11.6.2010/581)

Omprövningsförfarande

49 a § (11.6.2010/581)

Kapitlets tillämpning och förhållande till andra lagar

Mom. 1

I detta kapitel finns bestämmelser om förfarandet vid behandling av omprövningsärenden. Bestämmelserna tillämpas även när ett ärende som har avgjorts av en tjänsteman ska föras till en behörig myndighet för behandling innan det överklagas.

Mom. 2

Vid behandlingen av omprövningsärenden ska denna lag tillämpas, om inte något annat föreskrivs i detta kapitel eller särskilt i någon annan lag.

49 b § (7.8.2015/893)

Omprövningsbegäran och besvärsförbud

Mom. 1

I lag bestäms särskilt när det är möjligt att begära omprövning av ett beslut. I sådana fall får beslutet inte överklagas genom besvär.

Mom. 2

Omprövning får begäras av den som beslutet avser eller vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet. En myndighet får därtill begära omprövning på grundval av en bestämmelse i lag eller om rätten att söka ändring är behövlig för det allmänna intresse som myndigheten ska bevaka.

Mom. 3

Det beslut som meddelats med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen eller i någon annan lag.

Om besvärsrätt se FörvaltningsprocessL 586/1996 6 a och 26 a §.

49 c § (11.6.2010/581)

Tidsfrist för omprövningsbegäran

Mom. 1

En begäran om omprövning ska göras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.

Mom. 2

Har begäran om omprövning inte gjorts inom föreskriven tid, tas den inte upp till prövning.

49 d § (7.8.2015/893)

Omprövningsbegärans form och innehåll

Mom. 1

En begäran om omprövning ska göras skriftligen hos den myndighet som fattat beslutet eller hos den som sköter en offentlig förvaltningsuppgift och som fattat beslutet. Av skrivelsen ska framgå vilket beslut som avses, hurdan omprövning som begärs och på vilka grunder omprövning begärs.

49 e § (11.6.2010/581)

Skyndsam behandling

Mom. 1

En begäran om omprövning ska behandlas skyndsamt.

49 f § (7.8.2015/893)

Besluts verkställbarhet

Mom. 1

Ett beslut i vilket omprövning får begäras får inte verkställas innan det har vunnit laga kraft.

Mom. 2

Ett beslut får dock verkställas innan det har vunnit laga kraft, om så föreskrivs i lag eller om beslutet till sin natur är sådant att det bör verkställas omedelbart eller om ett allmänt intresse kräver att verkställigheten av beslutet inte uppskjuts.

Mom. 3

När begäran om omprövning har gjorts kan den myndighet som behandlar begäran om omprövning förbjuda att beslutet verkställs eller bestämma att verkställigheten ska avbrytas. Ett avgörande i ett ärende som gäller förbud mot eller avbrytande av verkställighet får inte överklagas separat.

49 g § (11.6.2010/581)

Omprövningbeslut och rättelse av fel

Mom. 1

När myndigheten har tagit upp en begäran om omprövning kan den ändra eller upphäva förvaltningsbeslutet eller avslå begäran om omprövning. I omprövningsbeslutet ska yrkandena i omprövningsbegäran avgöras och avgörandet motiveras. Bestämmelserna i 45 § 2 mom. tillämpas inte när det gäller motivering av omprövningsbeslut.

Mom. 2

Den myndighet som avgör begäran om omprövning kan samtidigt utan särskilt yrkande också fatta beslut om rättelse av fel på det sätt som föreskrivs i 50–53 §.

8 kap

Rättelse av fel i beslut

50 § (11.6.2010/581)

Rättelse av sakfel

Mom. 1

En myndighet kan undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt, om

1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning,

2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag,

3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller

4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.

Mom. 2

I situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel. Rättelse till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande. I fall som avses i 1 mom. 4 punkten får fel rättas endast till partens fördel.

51 §

Rättelse av skrivfel

Mom. 1

En myndighet skall rätta uppenbara skriv- eller räknefel eller andra jämförbara klara fel i sitt beslut.

Mom. 2

Ett fel får dock inte rättas, om rättelsen leder till ett resultat som är oskäligt för en part och felet inte har föranletts av partens förfarande.

52 §

Inledande och behandling av rättelseärenden

Mom. 1

En myndighet behandlar ett rättelseärende på eget initiativ eller på en parts yrkande. Initiativet skall tas eller yrkandet på rättelse av ett fel framställas inom fem år från det att beslutet fattades.

Mom. 2

För att ett sakfel skall kunna rättas krävs det att ärendet behandlas på nytt och att det ges ett nytt beslut i ärendet. Ett skrivfel rättas genom att den expedition som innehåller felet ersätts med en rättad. Innan ett skrivfel rättas skall en part ges tillfälle att bli hörd, om det inte är onödigt.

Mom. 3

Angående rättelse av ett sak- eller skrivfel skall anteckning göras i det ursprungliga beslutets liggarexemplar eller i myndighetens informationssystem. En part skall ges en rättad eller ny expedition utan avgift.

Se 34 §.

53 § (11.6.2010/581)

Kompletterande bestämmelser om rättelseförfarandet

Mom. 1

När en myndighet handlägger en rättelse av ett sak- eller skrivfel kan den förbjuda verkställigheten av beslutet tills vidare eller bestämma att den ska avbrytas.

Mom. 2

Om omprövning har begärts eller om ändring har sökts i ett beslut i vilket ett sak- eller skrivfel ska rättas eller om ett särskilt föreskrivet förfarande är anhängigt beträffande beslutet, ska den myndighet hos vilken omprövning begärts eller ändring sökts eller där förfarandet är anhängigt underrättas om att ärendet som gäller rättelse av fel har tagits upp till behandling och tillställas beslutet i ärendet. Behandlingen av ett rättelseärende påverkar inte besvärstiden eller någon annan frist.

Mom. 3

Ett beslut genom vilket en myndighet har avslagit ett yrkande på rättelse av fel får inte överklagas genom besvär.

Se FörvaltningsprocessL 586/1996 31 §.

8 a kap (9.5.2014/368)

Förvaltningsklagan

53 a § (9.5.2014/368)

Anförande av förvaltningsklagan

Mom. 1

Var och en får anföra förvaltningsklagan över att en myndighet, den som är anställd hos en myndighet eller någon annan som sköter en offentlig förvaltningsuppgift har förfarit lagstridigt eller underlåtit att fullgöra sin skyldighet. Förvaltningsklagan anförs hos den myndighet som övervakar verksamheten.

Mom. 2

Förvaltningsklagan ska anföras skriftligt. Med samtycke av den övervakande myndigheten får klagan anföras muntligt. Den som anför klagan ska uppge på vilka grunder denne anser att förfarandet varit felaktigt och så långt möjligt lämna uppgift om tidpunkten för det förfarande eller den underlåtenhet som kritiken gäller.

53 b § (9.5.2014/368)

Behandling av förvaltningsklagan

Mom. 1

Den övervakande myndigheten ska vidta de åtgärder som den med anledning av förvaltningsklagan anser vara befogade. Om det inte är befogat att vidta åtgärder med anledning av klagan, ska den som anfört klagan utan dröjsmål underrättas om detta.

Mom. 2

När förvaltningsklagan behandlas ska grunderna för god förvaltning iakttas och rättigheterna för dem som omedelbart berörs av saken tryggas.

Mom. 3

En förvaltningsklagan som gäller en omständighet som ligger mer än två år tillbaka i tiden ska inte prövas, om det inte finns särskilda skäl.

Mom. 4

På avgöranden i ärenden som gäller klagan och på delgivningen av avgörandena tillämpas denna lag.

53 c § (9.5.2014/368)

Administrativ styrning med anledning av förvaltningsklagan

Mom. 1

Den övervakande myndigheten kan i sitt avgörande i ett ärende som gäller förvaltningsklagan göra den övervakade uppmärksam på kraven på god förvaltning eller underrätta den övervakade om sin uppfattning om ett lagenligt förfarande. Anses detta inte vara tillräckligt med beaktande av de omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av saken, kan den övervakade ges en anmärkning, om inte den gärning som klagan gäller är av sådan art eller så allvarlig att det finns orsak att vidta åtgärder för att inleda ett förfarande enligt någon annan lag. I det sistnämnda fallet förfaller behandlingen av klagan.

53 d § (9.5.2014/368)

Besvärsförbud

Mom. 1

Ett avgörande i ett ärende som gäller förvaltningsklagan får inte överklagas genom besvär.

III AVDELNINGEN

DELGIVNING AV FÖRVALTNINGSBESLUT OCH ANDRA HANDLINGAR

9 kap

Allmänna bestämmelser om delgivning

54 § (1.8.2010/581)

Delgivningsskyldighet

Mom. 1

Ett beslut som en myndighet har fattat ska av myndigheten utan dröjsmål delges en part och andra kända som har rätt att begära omprövning av beslutet eller att överklaga det genom besvär. Myndigheten ska delge också ett sådant beslut som inte får överklagas.

Mom. 2

Myndigheten ska under behandlingen av ett ärende sköta delgivningen av meddelanden, kallelser eller andra handlingar som inverkar på behandlingen av ärendet.

Mom. 3

En handling delges i original eller kopia. Har det till en handling som ska delges fogats handlingar som tillkommit vid ärendets behandling och som inte kan överlämnas till mottagaren, ska myndigheten ge mottagaren tillfälle att ta del av dem hos myndigheten eller stämningsmannen. Vid delgivningen ska det meddelas var och hur länge handlingarna är tillgängliga.

Se L om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 13/2003 18 och 19 §.

55 §

Delgivningssätten

Mom. 1

Delgivning verkställs som vanlig eller bevislig delgivning eller, om den inte kan verkställas på nämnt sätt, såsom offentlig delgivning.

Mom. 2

Offentlig delgivning kan användas också när en handling skall delges över trettio personer som är kända eller när personernas antal är okänt.

Se t.ex. KommunalL 410/2015 108, 139, 140 och 147 § 1 mom., UtlänningsL 301/2004 204–206 §, L om beskattningsförfarande 1558/1995 26 c § och Markanvändnings- och byggL 132/1999 198 §.

56 §

Delgivning med privatpersoner

Mom. 1

Delgivning med en privatperson skall ske med personen själv eller med hans eller hennes lagliga företrädare. Om både delgivningens mottagare och dennes företrädare har rätt att föra talan i ärendet, skall delgivning ske med vardera särskilt.

Mom. 2

I ett ärende som angår två eller flera parter gemensamt skall delgivningen ske med den kontaktperson som har angivits i den gemensamma skrivelsen. Har en kontaktperson inte angivits sker delgivningen med den första undertecknaren av handlingen. Mottagaren skall underrätta övriga undertecknare om delgivningen.

Mom. 3

Delgivning sker med en person som en part har befullmäktigat, om den befullmäktigades rätt att ta emot delgivningar inte har begränsats särskilt eller delgivningen inte skall ske med parten personligen. Den befullmäktigade skall underrättas om en delgivning som har skett med huvudmannen.

57 §

Delgivning med sammanslutningar, stiftelser, dödsbon och konkursbon

Mom. 1

Vanlig delgivning med en sammanslutning eller en stiftelse skall ske under den adress som sammanslutningen eller stiftelsen har angett. Bevislig delgivning med en sammanslutning eller en stiftelse skall riktas till en person som har rätt att ta emot delgivningar på dess vägnar.

Mom. 2

Delgivning med ett dödsbo skall riktas till den bodelägare som har hand om boet eller till boförvaltaren. Om dödsboet förvaltas gemensamt av flera dödsbodelägare, kan delgivningen riktas till en av dem. Delägaren skall underrätta de övriga bodelägarna om delfåendet.

Mom. 3

Delgivning med ett konkursbo skall riktas till boförvaltaren.

Se ProkuraL 130/1979 2 §, Ärvdabalk 40/1965 18 kap. 1–4 §, Rättegångsbalk 4/1734 11 kap. 14 och 15 § samt KonkursL 120/2004 14 kap. 5 och 6 §.

58 § (22.12.2009/1408)

Delgivning med myndigheter

Mom. 1

Delgivning sker med den myndighet som för talan i ärendet. Om det är oklart vilken myndighet som för statens talan, sker delgivningen med regionförvaltningsverket.

Mom. 2

Bevislig delgivning med en kommun ska riktas till kommundirektören eller till ordföranden för det organ som för kommunens talan i ärendet. Delgivningen kan också riktas till någon annan som har rätt att på kommundirektörens eller ordförandens vägnar ta emot tillkännagivanden.

Mom. 3

Beträffande delgivning med en enskild som sköter en offentlig förvaltningsuppgift gäller vad som ovan föreskrivs om delgivning med en enskild.

Se SRf om regionförvaltningsverken 906/2009, Rättegångsbalk 4/1734 11 kap. 12 och 13 § samt KommunalL 410/2015 38–41 § och 147 § 1 mom. Se även 56 §.

10 kap

Förfarandet vid delgivning

59 §

Vanlig delgivning

Mom. 1

Vanlig delgivning sker per post genom brev till mottagaren.

Mom. 2

Mottagaren anses ha fått del av ärendet den sjunde dagen efter det att brevet avsändes, om inte något annat visas. Ett ärende anses dock ha kommit till en myndighets kännedom den dag brevet anlände.

Se L om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 13/2003 19 §.

60 §

Bevislig delgivning

Mom. 1

En delgivning skall verkställas per post mot mottagningsbevis, om den gäller ett förpliktande beslut och tiden för sökande av ändring eller någon annan tidsfrist som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från det att beslutet delgavs. Mottagningsbevis kan användas också i de fall där det av andra skäl är nödvändigt för att trygga en parts rättigheter. Av mottagningsbeviset skall framgå den som har verkställt delgivningen, mottagaren och tidpunkten för delfåendet.

Mom. 2

En handling kan också överlämnas till delgivningens mottagare eller dennes företrädare. Över delgivningen skall det då sättas upp ett skriftligt bevis av vilket den som har verkställt delgivningen, mottagaren och tidpunkten för delgivningen skall framgå.

Mom. 3

Om en myndighet anser att det finns skäl till det, kan delgivning verkställas som stämningsdelgivning. Beträffande stämningsdelgivning gäller i tillämpliga delar vad som i 11 kap. rättegångsbalken föreskrivs om detta. Stämningsdelgivning kan också verkställas av en tjänsteman eller tjänsteinnehavare som är anställd hos en statlig eller kommunal myndighet och som enligt särskilt förordnande har rätt att verkställa stämningsdelgivningar i ärenden som hör till myndighetens verksamhetsområde. Beträffande jäv för den som verkställer stämningsdelgivning gäller vad som i denna lag föreskrivs om jäv.

Se L om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 13/2003 18 §. Om jäv se 27–29 §.

61 §

Mellanhandsdelgivning

Mom. 1

Om mottagaren av en bevislig delgivning eller dennes företrädare inte nås, kan en handling överlämnas i ett slutet kuvert mot samtycke

1) till en person som bor i samma hushåll som mottagaren och har fyllt femton år,

2) till mottagarens arbetsgivare eller arbetsgivarens företrädare,

3) om mottagaren idkar näring i ett fast verksamhetsställe, till en person som är anställd hos detta företag, eller

4) till en tjänsteman som är anställd hos den sammanslutning eller stiftelse som är mottagare.

Mom. 2

Över mellanhandsdelgivning skall det sättas upp ett skriftligt bevis av vilket framgår vem som har verkställt delgivningen och till vem handlingen har överlämnats samt tidpunkten för delgivningen. En kopia av delgivningsbeviset skall utan dröjsmål sändas till delgivningens mottagare.

Mom. 3

Delfåendet anses ha skett den tredje dagen efter den dag som framgår av delgivningsbeviset över mellanhandsdelgivningen. Mellanhandsdelgivning får inte verkställas, om handlingen inte kan antas komma mottagaren till handa inom skälig tid.

Se UtlänningsL 301/2004 205 § 4 mom.

62 § (29.3.2019/432)

Offentlig delgivning

Mom. 1

Vid offentlig delgivning hålls en handling en viss tid tillgänglig för mottagaren hos myndigheten.

Mom. 2

Ett meddelande om att handlingen finns tillgänglig ska publiceras på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet och vid behov i den tidning ur vilken mottagaren kan antas bäst få information om saken. Om meddelandet på grund av störningar i datakommunikationerna eller av någon annan därmed jämförbar orsak inte kan publiceras på myndighetens webbplats, ska ett meddelande om att handlingen finns tillgänglig publiceras också i den officiella tidningen.

Mom. 3

Av meddelandet ska det framgå vad saken gäller samt var och till vilken tidpunkt handlingen finns tillgänglig. I meddelandet ska dessutom nämnas den tidpunkt då meddelandet har publicerats på myndighetens webbplats och anges att delfåendet av handlingen anses ha skett den sjunde dagen efter publiceringstidpunkten i fråga. Om meddelandet inte har kunnat publiceras på myndighetens webbplats, ska det i meddelandet anges att delfåendet har skett den sjunde dagen efter det att meddelandet publicerades i den officiella tidningen.

62 § har ändrats genom L 432/2019, som träder i kraft 1.1.2020. Den tidigare formen lyder:

62 §

Offentlig delgivning

Mom. 1

Vid offentlig delgivning hålls en handling en viss tid framlagd för mottagaren hos myndigheten.

Mom. 2

Ett meddelande om att handlingen finns framlagd skall publiceras i den officiella tidningen och dessutom sättas upp på myndighetens anslagstavla eller publiceras i den tidning ur vilken mottagaren kan antas bäst få information om saken. Av meddelandet skall det framgå vad saken gäller samt var och till vilken tidpunkt handlingen finns framlagd.

Mom. 3

I meddelandet skall det anges att delfåendet anses ha skett den sjunde dagen efter det att meddelandet publicerades i den officiella tidningen.

Se L om den officiella tidningen 268/1931 och L om offentliga kungörelser 34/1925. Se även UtlänningsL 301/2004 206 § 4 mom. samt KommunalL 410/2015 140 § och 147 § 1 mom.

62 a § (29.3.2019/432)

Offentlig kungörelse

Mom. 1

Om en handling enligt någon annan lag ska delges genom en offentlig kungörelse, verkställs delgivningen genom att kungörelsen och den handling som kungörs publiceras på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet. Vid behov ska kungörelsen också publiceras i en tidning som utkommer i det område som påverkas av ärendet eller på något annat sätt som myndigheten beslutar. Om kungörelsen på grund av störningar i datakommunikationerna eller av någon annan därmed jämförbar orsak inte kan publiceras på myndighetens webbplats, ska den dessutom publiceras i den officiella tidningen.

Mom. 2

Kungörelsen och den handling som kungörs ska hållas offentligt tillgängliga på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet i 14 dygn. Om en tid för sökande av ändring eller någon annan tidsfrist som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från delfåendet av handlingen, ska kungörelsen och den handling som kungörs hållas offentligt tillgängliga tills den nämnda tidsfristen går ut.

Mom. 3

Av kungörelsen ska det framgå vad saken gäller samt var och till vilken tidpunkt handlingen finns tillgänglig. I kungörelsen ska dessutom nämnas den tidpunkt då kungörelsen har publicerats på myndighetens webbplats och anges att delfåendet anses ha skett den sjunde dagen efter publiceringstidpunkten i fråga. Om kungörelsen inte har kunnat publiceras på myndighetens webbplats, ska det i kungörelsen anges att delfåendet har skett den sjunde dagen efter det att kungörelsen publicerades i den officiella tidningen.

62 a § har tillfogats genom L 432/2019, som träder i kraft 1.1.2020.

62 b § (29.3.2019/432)

Publicering av uppgifter vid verkställande av offentlig delgivning och offentlig kungörelse

Mom. 1

Uppgifterna i ett meddelande om att en handling finns tillgänglig och uppgifterna i en offentlig kungörelse och den kungjorda handlingen får publiceras, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna. I fråga om personuppgifter publiceras dock endast sådana personuppgifter som är nödvändiga för tillgången till information, och de får publiceras trots vad som föreskrivs i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. De personuppgifter som ingår i ett meddelande om att en handling finns tillgänglig samt i en offentlig kungörelse och den kungjorda handlingen ska avlägsnas från myndighetens webbplats i det allmänna datanätet när den tid för tillgänglighållande som avses i 62 § 3 mom. och 62 a § 2 mom. löper ut.

62 b § har tillfogats genom L 432/2019, som träder i kraft 1.1.2020.

63 §

Delgivning till utlandet

Mom. 1

Delgivning till utlandet verkställs enligt denna lag eller enligt lagstiftningen i den främmande staten, om inte något annat följer av internationella avtal och förpliktelser som är bindande för Finland.

Mom. 2

Om en delgivning som är avsedd för utlandet inte kan verkställas, skall handlingen delges i Finland genom offentlig delgivning.

IV AVDELNINGEN

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OCH IKRAFTTRÄDANDE

11 kap

Särskilda bestämmelser

64 §

Bevisningskostnader och andra kostnader för ett förvaltningsärende

Mom. 1

I ett förvaltningsärende svarar envar för sina kostnader.

Mom. 2

I fråga om avgifter för förvaltningsbeslut och om kostnaderna för delgivning föreskrivs särskilt. I fråga om juridisk hjälp som beviljas av statens medel föreskrivs i rättshjälpslagen (257/2002).

Mom. 3

Till vittnen betalas ersättning med iakttagande i tillämpliga delar av lagen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel (666/1972). Ersättning betalas av medel som står till myndighetens förfogande. Om det finns anledning till det, kan myndigheten förplikta en part att ersätta myndigheten helt eller delvis för de ersättningar som betalas av dessa medel.

65 §

Jäv för tolkar och översättare

Mom. 1

Den som står i sådant förhållande till en part eller ett ärende att hans eller hennes tillförlitlighet kan äventyras av den anledningen får inte anlitas som tolk eller översättare.

66 §

Tvist om förvaltningsavtal

Mom. 1

Tvister som gäller förvaltningsavtal behandlas som förvaltningstvistemål i förvaltningsdomstolarna i enlighet med förvaltningsprocesslagen.

Se 3 §. Se FörvaltningsprocessL 586/1996 12 kap.

67 §

Administrativa påföljder

Mom. 1

En myndighet kan förena ett förbud, ett åläggande eller ett krav som den har meddelat med vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande eller med någon annan administrativ påföljd enligt vad som föreskrivs särskilt.

Se VitesL 1113/1990. Om andra administrativa påföljder se t.ex. L om Finansinspektionen 878/2008 4 kap., TulL 304/2016 95–98 §, L om fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler 1075/2000 18 § och L om fordonsbesiktningsverksamhet 957/2013 43–47 §.

68 §

Skadeståndsansvar vid försummelse att vidarebefordra delgivning

Mom. 1

Den som är underrättelseskyldig enligt 56 § 2 mom. eller 57 § 2 mom. samt den som enligt 61 § 1 mom. tar emot en mellanhandsdelgivning är skyldig att ersätta en skada som uppstår på grund av att underrättelsen försummas eller av att handlingen inte överlämnas eller av att den försenas, i den mån det prövas vara skäligt med hänsyn till försummelsens art och övriga omständigheter.

Mom. 2

Till den handling som skall delges skall myndigheten foga ett meddelande om skyldigheten att vidarebefordra handlingen eller om underrättelseskyldigheten samt om det skadeståndsansvar som är förbundet med åsidosättande av skyldigheten.

69 §

Brott mot tystnadsplikten för ombud och biträden

Mom. 1

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 13 § i denna lag döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen (39/1889), om inte gärningen utgör brott enligt 40 kap. 5 § strafflagen eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag.

12 kap

Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser

70 §

Ikraftträdande

Mom. 1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

Mom. 2

Genom denna lag upphävs följande lagar jämte ändringar:

1) lagen den 6 augusti 1982 om förvaltningsförfarande (598/1982),

2) lagen den 26 februari 1954 om översändande av handlingar (74/1954), och

3) lagen den 15 april 1966 om delgivning i förvaltningsärenden (232/1966).

71 §

Övergångsbestämmelser

Mom. 1

På förvaltningsärenden som har inletts före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. På ärenden som har återförvisats för ny behandling tillämpas dock bestämmelserna i denna lag. Denna lag tillämpas på förvaltningsavtal som ingås efter lagens ikraftträdande.

Mom. 2

När det i någon annan lag eller i en förordning finns en hänvisning till lagen om förvaltningsförfarande, lagen om översändande av handlingar eller lagen om delgivning i förvaltningsärenden innebär hänvisningen efter denna lags ikraftträdande en hänvisning till denna lag.

Mom. 3

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 72/2002, FvUB 29/2002, RSv 289/2002

Ikraftträdelsestadganden:

22.12.2009/1408:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009

11.6.2010/581:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 226/2009, FvUB 3/2010, RSv 54/2010

9.5.2014/368:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2014.

RP 50/2013, FvUB 6/2014, RSv 24/2014

26.6.2015/801:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

RP 245/2014, LaUB 23/2014, RSv 296/2014

7.8.2015/893:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

På sökande av ändring i ett förvaltningsbeslut som meddelats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 230/2014, LaUB 26/2014, RSv 319/2014

29.3.2019/432:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

RP 239/2018, FvUB 29/2018, RSv 247/2018
Du kan göra en länk till denna punkt i dokumentet genom att kopiera webbadressen i addressfältet i webbläsaren eller här http://www.saadospalvelu.fi/sv/linkit/lainsaadanto/20030434/%3Asection/20190619